< Psaltaren 22 >
1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
Au maître chantre. Sur « Biche de l'aurore ». Cantique de David. Mon Dieu! mon Dieu! pourquoi m'as-tu abandonné, te tenant à l'écart pour ne point m'être en aide, et ne point ouïr quand je crie à rugir?
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Mon Dieu! le jour, j'appelle, et tu ne réponds pas; et la nuit, et je n'obtiens pas de repos.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Cependant, tu es le Saint, les louanges d'Israël environnent ton trône,
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
En toi nos pères mirent leur confiance, mirent leur confiance, et tu les délivras;
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
ils élevèrent leurs cris vers toi, et ils échappèrent; ils se confièrent en toi, et ne furent point confondus.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Mais moi, je suis un ver, et non plus un homme, l'opprobre des hommes, et le rebut du peuple.
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Je suis la dérision de tous ceux qui me voient; ils grimacent de leurs lèvres, et hochent la tête, [disant: ]
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
« Il s'en remet à l'Éternel; qu'il le sauve! qu'il le délivre, puisqu'il lui est propice! »
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
Oui, tu m'as tiré du sein de ma mère, tu me donnais la sécurité auprès de sa mamelle;
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
je me reposai sur toi dès ma naissance, et dès le sein de ma mère tu as été mon Dieu.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Ne sois pas loin de moi! car l'angoisse est proche, car je suis sans secours.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Des taureaux puissants m'environnent, les farouches troupeaux de Basan me cernent,
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
ils ouvrent leurs gueules contre moi, ainsi que des lions dévorants, rugissants.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Comme les eaux je m'écoule, et tous mes os se séparent; mon cœur, comme de la cire, fond dans ma poitrine;
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
ma vigueur, comme un têt, s'est séchée, et ma langue s'attache à mon palais, et tu me couches dans la poussière de la mort.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Car des chiens m'environnent, la bande des méchants m'enveloppe, [s'acharne] comme le lion, à mes mains et à mes pieds.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Je compterais tous mes os; et eux, ils regardent et repaissent leurs yeux.
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Ils se partagent mes vêtements, et ils tirent au sort mon manteau.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Mais, toi, Éternel, ne t'éloigne pas! toi, qui es ma force, accours à mon aide!
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Arrache à l'épée mon âme, et aux chiens l'unique bien qui me reste!
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Tire-moi de la gueule du lion, et contre les cornes des buffles garantis-moi.
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Alors je redirai ton nom à mes frères, et je te louerai au sein de l'assemblée.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Vous qui craignez l'Éternel, louez-le! Vous tous, race de Jacob, glorifiez-le, et tremblez devant lui, vous tous, race d'Israël!
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Car Il ne rebuta point, ne dédaigna point la misère du misérable, et Il ne lui cacha point sa face, et Il écouta les cris qu'il élevait vers Lui.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Tu seras chanté par moi dans la grande assemblée; j'accomplirai mes vœux devant ceux qui te craignent.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Les affligés prendront part au festin, et seront rassasiés, et ceux qui cherchent l'Éternel, chanteront ses louanges; votre cœur vivra éternellement.
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Se rappelant ta mémoire, toutes les extrémités de la terre reviendront à toi, et toutes les tribus des peuples te rendront leur hommage;
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
car à l'Éternel est l'empire, et Il est le souverain des nations.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Tous les riches de la terre prendront part au festin, et adoreront, et l'on verra s'agenouiller tous ceux qui sont sur la pente du tombeau, et ceux qui ne peuvent soutenir leur vie.
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
La race future Le servira, et l'on parlera du Seigneur d'âge en âge;
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
il en viendra qui publieront sa justice, et raconteront à la race naissante qu'il fut agissant.