Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Au chef de musique. Sur Ajéleth-Hashakhar. Psaume de David. Mon Dieu! mon Dieu! pourquoi m’as-tu abandonné, [te tenant] loin de mon salut, – des paroles de mon rugissement?

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Mon Dieu! je crie de jour, mais tu ne réponds point; et de nuit, et il n’y a point de repos pour moi.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Et toi, tu es saint, toi qui habites [au milieu des] louanges d’Israël.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Nos pères se sont confiés en toi; ils se sont confiés, et tu les as délivrés.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Ils ont crié vers toi, et ils ont été sauvés; ils se sont confiés en toi, et ils n’ont point été confus.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Mais moi, je suis un ver, et non point un homme; l’opprobre des hommes, et le méprisé du peuple.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Tous ceux qui me voient se moquent de moi; ils ouvrent la bouche, ils hochent la tête:

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Il se confie à l’Éternel: qu’il le fasse échapper, qu’il le délivre, car il prend son plaisir en lui!

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

Mais c’est toi qui m’as tiré du sein [qui m’a porté]; tu m’as donné confiance sur les mamelles de ma mère.

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

C’est à toi que je fus remis dès la matrice; tu es mon Dieu dès le ventre de ma mère.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Ne te tiens pas loin de moi, car la détresse est proche, car il n’y a personne qui secoure.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Beaucoup de taureaux m’ont environné, des puissants de Basan m’ont entouré;

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Ils ouvrent leur gueule contre moi, comme un lion déchirant et rugissant.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Je suis répandu comme de l’eau, et tous mes os se déjoignent; mon cœur est comme de la cire, il est fondu au-dedans de mes entrailles.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Ma vigueur est desséchée comme un têt, et ma langue est attachée à mon palais; et tu m’as mis dans la poussière de la mort.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Car des chiens m’ont environné, une assemblée de méchants m’a entouré; ils ont percé mes mains et mes pieds;

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Je compterais tous mes os. Ils me contemplent, ils me regardent;

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Ils partagent entre eux mes vêtements, et sur ma robe ils jettent le sort.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Et toi, Éternel! ne te tiens pas loin; ma Force! hâte-toi de me secourir.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Délivre mon âme de l’épée, mon unique de la patte du chien.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Sauve-moi de la gueule du lion. Tu m’as répondu d’entre les cornes des buffles.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

J’annoncerai ton nom à mes frères, je te louerai au milieu de la congrégation.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Vous qui craignez l’Éternel, louez-le; toute la semence de Jacob, glorifiez-le; et révérez-le, vous, toute la semence d’Israël;

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Car il n’a pas méprisé ni rejeté l’affliction de l’affligé, et n’a point caché sa face de lui; mais, quand il a crié vers lui, il l’a écouté.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

De toi [vient] ma louange dans la grande congrégation. Je paierai mes vœux devant ceux qui le craignent.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Les débonnaires mangeront et seront rassasiés; ceux qui cherchent l’Éternel le loueront; votre cœur vivra à toujours.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Tous les bouts de la terre se souviendront, et ils se tourneront vers l’Éternel, et toutes les familles des nations se prosterneront devant toi.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Car le royaume est à l’Éternel, et il domine au milieu des nations.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Tous les gras de la terre mangeront et se prosterneront: devant lui se courberont tous ceux qui descendent dans la poussière, et celui qui ne peut faire vivre son âme.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Une semence le servira; elle sera comptée au Seigneur comme une génération.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Ils viendront et raconteront sa justice à un peuple qui naîtra, … qu’il a fait [ces choses].