Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
To the Chief Musician. On "the Hind of the Dawn." A Melody of David. My GOD, my GOD, why hast thou forsaken me? Far from saving me, The words of my loud lamentation?
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
My God! I keep crying—By day, and thou dost not answer, and, By night, and there is no rest for me.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
But, thou, art holy, Who inhabitest the praises of Israel.
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
In thee, trusted our fathers, They trusted, and thou didst deliver them;
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Unto thee, made they outcry, and escaped, In thee, they trusted, and had not turned pale.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
But, I, am a worm and no one, a reproach of men, and despised of a people;
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
All that see me, laugh at me, —They open wide the mouth, They shake the head: —
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
He should trust in Yahweh—let him deliver him, —Let him rescue him, seeing he delighteth in him.
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
For, thou, art he that severed me from the womb, he that caused me to trust, upon the breasts of my mother;
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Upon thee, was I cast from the time I was born, From the womb of my mother, my GOD, hast thou been.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Be not far from me, for, distress, is near, For there is none to help.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Many bulls have surrounded me, Strong oxen of Bashan, have enclosed me;
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
They have opened wide against me their mouth, A lion rending and roaring.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Like water, am I poured out, and, put out of joint, are all my bones, —My heart, hath become, like wax, it is melted in the midst of my body;
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Dried as a potsherd, is my strength, And, my tongue, is made to cleave to my gums, And, in the dust of death, wilt thou lay me.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
For dogs have surrounded me, —An assembly of evil doers, have encircled me, They have pierced my hands and my feet,
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
I may tell all my bones, They, look for—they behold me!
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
They part my garments among them, and, for my vestment, they cast lots.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
But, thou, O Yahweh, be not far off, O my help! to aid me, make haste;
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Rescue, from the sword, my life, from the power of the dog, my solitary self:
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Save me from the mouth of the lion, —Yea, from the horns of wild beasts, hast thou delivered me.
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
I will declare thy Name unto my brethren, —In the midst of the convocation, will I praise thee.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Ye that revere Yahweh, praise him, All ye the seed of Jacob, glorify him, And, stand in awe of him, all ye seed of Israel.
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
For he hath not despised nor abhorred the humbling of the patient one, neither hath he hid his face from him, but, when he cried for help unto him, he heard.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Of thee, is my praise in the great convocation, My vows, will I pay, before them who revere him.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
The patient wronged-ones shall eat and be satisfied, They shall praise Yahweh, who are seekers of him, Let your heart live for aye.
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
All the ends of the earth, will remember and turn to Yahweh, Yea all the families of the nations, will bow themselves down before thee,
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
For, to Yahweh, belongeth the kingdom, And One to Rule over the nations.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
All the great ones of the earth, shall eat and bow down, Before him shall kneel, all that go down to the dust, Even he who had not kept alive, his own soul!
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
My seed, shall serve him, It shall be recounted, of the Lord, to a generation that shall come:
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
That his righteousness may be declared to a people to be born, That he wrought with effect!
