Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
“To the chief musician upon Ayeleth-hashachar, a psalm of David.” My God, my God, why hast thou forsaken me? why art thou so far from saving me, and from the words of my loud complaint?
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
O my God! I call in the day-time, but thou answerest not; and in the night I find no rest.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
But thou art holy, O thou that dwellest amidst the praises of Israel.
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
In thee did our fathers trust: they trusted, and thou didst deliver them.
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Unto thee they cried, and were delivered: in thee they trusted, and were not put to shame.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
But I am a worm, and not a man, a reproach of men, and despised of people.
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
All those who see me laugh me to scorn: they draw open their lips, they shake their head, [saying, ]
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
“Let him throw himself on the Lord, that he may deliver him: he will save him, for he delighteth in him.”
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
Yea, thou art he that took me from the womb: thou hast been my trust when I hung on my mother's breasts.
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Upon thee was I cast from my birth: from my mother's womb art thou my God.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Oh be not far from me [now]; for distress is near; for there is none to help.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Many steers have encompassed me: the strong bulls of Bashan have beset me round.
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
They have opened wide against me their mouth, [as] a ravenous and roaring lion.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Like water am I poured out, and all my bones are disjointed: my heart is become like wax, it is melted in the midst of my entrails.
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Like a potsherd is my strength dried up; and my tongue cleaveth to my palate; and into the dust of death hast thou laid me down.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
For dogs have encompassed me; the assembly of the wicked have enclosed me: like lions [they threaten] my hands and my feet.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
I may number all my bones: [while] they stare and look upon me.
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
They divide my clothes among themselves, and for my garment do they cast lots.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
But thou, O Lord, be not far from me: O [thou who art] my strength, hasten to my aid.
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Deliver from the sword my life, from the power of the dog my solitary soul.
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Save me from the lion's mouth; as thou hast answered me from the horns of the reem.
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
I will relate thy name unto my brethren: in the midst of the congregation will I praise thee.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Ye that fear the Lord, praise him; all ye the seed of Jacob, glorify him; and be in dread of him, all ye the seed of Israel.
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
For he hath not despised nor abhorred the affliction of the poor; neither hath he hidden his face from him; but when he cried unto him, he heard.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Of thee shall be my praise in a great assembly: my vows will I pay in the presence of those who fear him.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
The meek shall eat and be satisfied; they who seek him shall praise the Lord: may your heart live for ever.
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
All the ends of the world shall remember and return unto the Lord: and all the families of the nations shall bow themselves down before thee.
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
For the kingdom is the Lord's, and he governeth the nations.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
All they that eat the fat of the earth shall bow themselves down; before him shall bend the knee all that are going down into the dust; for none can keep alive his own soul.
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Distant ages shall serve him; there shall be related of the Lord unto future generations.
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
They will come, and will tell his righteousness unto a people yet unborn, that he hath done this.
