Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
Unto the end. For the tasks of early morning. A Psalm of David. O God, my God, look upon me. Why have you forsaken me? Far from my salvation are the words of my offenses.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
My God, I will cry out by day, and you will not heed, and by night, and it will not be foolishness for me.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
But you dwell in holiness, O Praise of Israel.
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
In you, our fathers have hoped. They hoped, and you freed them.
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
They cried out to you, and they were saved. In you, they hoped and were not confounded.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
But I am a worm and not a man: a disgrace among men, and an outcast of the people.
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
All those who saw me have derided me. They have spoken with the lips and shook the head.
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
He has hoped in the Lord, let him rescue him. Let him save him because he chooses him.
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
For you are the one who has drawn me out of the womb, my hope from the breasts of my mother.
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
I have been thrown upon you from the womb; from the womb of my mother, you are my God.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Do not depart from me. For tribulation is near, since there is no one who may help me.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Many calves have surrounded me; fat bulls have besieged me.
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
They have opened their mouths over me, just like a lion seizing and roaring.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
And so, I have been poured out like water, and all my bones have been scattered. My heart has become like wax, melting in the midst of my chest.
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
My strength has dried up like clay, and my tongue has adhered to my jaws. And you have pulled me down, into the dust of death.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
For many dogs have surrounded me. The council of the malicious has besieged me. They have pierced my hands and feet.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
They have numbered all my bones. And they have examined me and stared at me.
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
They divided my garments among them, and over my vestment, they cast lots.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
But you, O Lord, do not take your help far from me; be attentive to my defense.
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
O God, rescue my soul from the spear, and my only one from the hand of the dog.
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Save me from the mouth of the lion, and my humility from the horns of the single-horned beast.
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
I will declare your name to my brothers. In the midst of the Church, I will praise you.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
You who fear the Lord, praise him. All the offspring of Jacob, glorify him.
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
May all the offspring of Israel fear him. For he has neither spurned nor despised the pleas of the poor. Neither has he turned his face away from me. And when I cried out to him, he heeded me.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
My praise is with you, within a great church. I will pay my vows in the sight of those who fear him.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
The poor will eat and be satisfied, and those who yearn for the Lord will praise him. Their hearts will live forever and ever.
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
All the ends of the earth will remember, and they will be converted to the Lord. And all the families of the Gentiles will adore in his sight.
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
For the kingdom belongs to the Lord, and he will have dominion over the Gentiles.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
All the fat of the earth have gnashed their teeth, and they have adored. In his sight, they will fall down, all those who descend to the ground.
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
And my soul will live for him, and my offspring will serve him.
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
There will be announced for the Lord a future generation, and the heavens will announce his justice to a people who will be born, whom the Lord has made.
