< Psaltaren 22 >
1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
For the end, concerning the morning aid, a Psalm of David. O God, my God, attend to me: why hast thou forsaken me? the account of my transgressions is far from my salvation.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
O my God, I will cry to thee by day, but thou wilt not hear: and by night, and [it shall] not [be accounted] for folly to me.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
But thou, the praise of Israel, dwellest in a sanctuary.
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Our fathers hoped in thee; they hoped, and thou didst deliver them.
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
They cried to thee, and were saved: they hoped in thee, and were not ashamed.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
But I am a worm, and not a man; a reproach of men, and scorn of the people.
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
All that saw me mocked me: they spoke with [their] lips, they shook the head, [saying],
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
He hoped in the Lord: let him deliver him, let him save him, because he takes pleasure in him.
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
For thou art he that drew me out of the womb; my hope from my mother's breasts.
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
I was cast on thee from the womb: thou art my God from my mother's belly.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Stand not aloof from me; for affliction is near; for there is no helper.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Many bullocks have compassed me: fat bulls have beset me round.
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
They have opened their mouth against me, as a ravening and roaring lion.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
I am poured out like water, and all my bones are loosened: my heart in the midst of my belly is become like melting wax.
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
My strength is dried up, like a potsherd; and my tongue is glued to my throat; and thou hast brought me down to the dust of death.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
For many dogs have compassed me: the assembly of the wicked doers has beset me round: they pierced my hands and my feet.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
They counted all my bones; and they observed and looked upon me.
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
They parted my garments [among] themselves, and cast lots upon my raiment.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
But thou, O Lord, remove not my help afar off: be ready for mine aid.
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Deliver my soul from the sword; my only-begotten one from the power of the dog.
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Save me from the lion's mouth; and [regard] my lowliness from the horns of the unicorns.
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
I will declare thy name to my brethren: in the midst of the church will I sing praise to thee.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Ye that fear the Lord, praise him; all ye seed of Jacob, glorify him: let all the seed of Israel fear him.
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
For he has not despised nor been angry at the supplication of the poor; nor turned away his face from me; but when I cried to him, he heard me.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
My praise is of thee in the great congregation: I will pay my vows before them that fear him.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
The poor shall eat and be satisfied; and they shall praise the Lord that seek him: their heart shall live for ever.
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
All the ends of the earth shall remember and turn to the Lord: and all the kindreds of the nations shall worship before him.
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
For the kingdom is the Lord's; and he is the governor of the nations.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
All the fat ones of the earth have eaten and worshipped: all that go down to the earth shall fall down before him: my soul also lives to him.
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
And my seed shall serve him: the generation that is coming shall be reported to the Lord.
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
And they shall report his righteousness to the people that shall be born, whom the Lord has made.