Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Til Sangmesteren. Efter »Morgenrødens Hind«. En Salme af David.

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Min Gud, min Gud, hvorfor har du forladt mig? Mit Skrig til Trods er Frelsen mig fjern.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Min Gud, jeg raaber om Dagen, du svarer ikke, om Natten, men finder ej Hvile.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Og dog er du den hellige, som troner paa Israels Lovsange.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Paa dig forlod vore Fædre sig, forlod sig, og du friede dem;

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

de raabte til dig og frelstes, forlod sig paa dig og blev ikke til Skamme.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Men jeg er en Orm og ikke en Mand, til Spot for Mennesker, Folk til Spe;

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

alle, der ser mig, haaner mig, vrænger Mund og ryster paa Hovedet:

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

»Han har væltet sin Sag paa HERREN; han fri ham og frelse ham, han har jo Velbehag i ham.«

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Ja, du drog mig af Moders Liv, lod mig hvile trygt ved min Moders Bryst;

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

paa dig blev jeg kastet fra Moders Skød, fra Moders Liv var du min Gud.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Vær mig ikke fjern, thi Trængslen er nær, og ingen er der, som hjælper!

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Stærke Tyre staar omkring mig, Basans vældige omringer mig,

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

spiler Gabet op imod mig som rovgridske, brølende Løver.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Jeg er som Vand, der er udgydt, alle mine Knogler skilles, mit Hjerte er blevet som Voks, det smelter i Livet paa mig;

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

min Gane er tør som et Potteskaar, til Gummerne klæber min Tunge, du lægger mig ned i Dødens Støv.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Thi Hunde staar omkring mig, onde i Flok omringer mig, de har gennemboret mine Hænder og Fødder,

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

jeg kan tælle alle mine Ben; med Skadefryd ser de paa mig.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Mine Klæder deler de mellem sig, om Kjortelen kaster de Lod.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Men du, o HERRE, vær ikke fjern, min Redning, il mig til Hjælp!

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Udfri min Sjæl fra Sværdet, min eneste af Hundes Vold!

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Frels mig fra Løvens Gab, fra Vildoksens Horn! Du har bønhørt mig.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Dit Navn vil jeg kundgøre for mine Brødre, prise dig midt i Forsamlingen:

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

»I, som frygter HERREN, pris ham, ær ham; al Jakobs Æt, bæv for ham, al Israels Æt!

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Thi han foragtede ikke, forsmaaede ikke den armes Raab, skjulte ikke sit Aasyn for ham, men hørte, da han raabte til ham!«

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Jeg vil synge din Pris i en stor Forsamling, indfri mine Løfter iblandt de fromme;

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

de ydmyge skal spise og mættes; hvo HERREN søger, skal prise ham; deres Hjerte leve for evigt!

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Den vide Jord skal mærke sig det og omvende sig til HERREN, og alle Folkenes Slægter skal tilbede for hans Aasyn;

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

thi HERRENS er Riget, han er Folkenes Hersker.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

De skal tilbede ham alene, alle Jordens mægtige; de skal bøje sig for hans Aasyn, alle, der nedsteg i Støvet og ikke holdt deres Sjæl i Live.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Ham skal Efterkommerne tjene; om HERREN skal tales til Slægten, der kommer; de skal forkynde et Folk, der fødes, hans Retfærd. Thi han greb ind.