Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
Til Sangmesteren; til „Morgenrødens Hind”; en Psalme af David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Min Gud, min Gud! hvorfor har du forladt mig, du er fjern fra min Frelse, fra mit Klageskrig.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Min Gud! jeg raaber om Dagen, og du svarer ikke; og om Natten, og jeg kan ikke være stille.
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Men du er hellig, du, som bor iblandt Israels Lovsange!
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Vore Fædre forlode sig paa dig; de forlode sig paa dig, og du friede dem.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Til dig raabte de og frelstes; de forlode sig paa dig, og bleve ikke beskæmmede.
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
Men jeg er en Orm og ikke en Mand, Menneskens Spot og Folks Foragt.
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
Alle de, som se mig, spotte mig; de vrænge Mund, de ryste med Hovedet:
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
„Vælt det paa Herren, han befri ham; han redde ham, efterdi han har Lyst til ham”!
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Du er dog den, som drog mig af Moders Liv, du lod mig hvile trygt ved min Moders Bryster.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
Paa dig er jeg kastet fra Moders Liv af; du er min Gud fra min Moders Skød.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Vær ikke langt fra mig, thi Angest er nær; thi der er ingen Hjælper.
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Mange Øksne have omgivet mig; Basans Tyre have omringet mig.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
De oplode deres Gab imod mig som en Løve, der river og brøler.
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Jeg er udøst som Vand, og alle mine Ben adskille sig; mit Hjerte er som Voks, det smelter midt i mit Liv.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Min Kraft er tørret som et Potteskaar, min Tunge hænger ved mine Gummer, og du lægger mig ned i Dødens Støv.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Thi Hunde have omgivet mig; de ondes Hob har omringet mig; de have gennemboret mine Hænder og mine Fødder.
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Jeg kan tælle alle mine Ben; de se til, de se paa mig.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
De dele mine Klæder imellem sig og kaste Lod om mit Klædebon.
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Men du, Herre, vær ikke langt borte! min Styrke, skynd dig at hjælpe mig!
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Red min Sjæl fra Sværdet, min eneste fra Hundes Vold!
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Frels mig fra Løvens Gab og fra Enhjørningens Horn! Du har bønhørt mig.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Jeg vil forkynde dit Navn for mine Brødre, midt i Forsamlingen vil jeg love dig.
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
I, som frygte Herren, lover ham! al Jakobs Sæd, ærer ham! og bæver for ham, al Israels Sæd!
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Thi han har ikke foragtet og ej havt Vederstyggelighed for den elendiges Elendighed og ikke skjult sit Ansigt for ham; men der han raabte til ham, hørte han det.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Fra dig begynder min Lovsang i en stor Forsamling; jeg vil betale mine Løfter i Paasyn af dem, som frygte ham.
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
De sagtmodige skulle æde og mættes, Herren skal prises af dem, som søge ham; eders Hjerter leve altid!
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Alle Verdens Ender skulle komme det i Hu og omvende sig til Herren; og alle Hedningernes Slægter skulle tilbede for dit Ansigt.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Thi Riget hører Herren til, og han hersker over Hedningerne.
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Alle mægtige paa Jorden skulle æde og tilbede; for ham skulle alle de bøje sig, som sank i Muld, og den, som ikke kunde holde sin Sjæl i Live.
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
Efterkommerne skulle tjene ham; der skal fortælles om Herren til Efterslægten. De skulle komme og forkynde hans Retfærdighed for det Folk, som bliver født; thi han har gjort det.
