< Psaltaren 2 >

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
Əllǝr nemixⱪa quⱪan salidu? Nemǝ üqün hǝlⱪlǝr bikardin-bikar suyiⱪǝst oylaydu?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
Dunyadiki padixaⱨlar sǝpkǝ tizilip, Əmǝldarlar ⱪara niyǝt ǝylixip, Pǝrwǝrdigar wǝ Uning Mǝsiⱨi bilǝn ⱪarxilixip: —
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
«Ularning qǝklimilirini qɵrüwetǝyli, Ularning asarǝtlirini buzup taxlayli!» — deyixidu.
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
Asmanda olturƣuqi külidu, Rǝb ularni mazaⱪ ⱪilidu;
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Ⱨǝm aqqiⱪida ularƣa sɵzlǝp, Ⱪǝⱨri bilǝn ularni wǝⱨimigǝ selip: —
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
«Ɵzüm bolsam Zionda, yǝni muⱪǝddǝs teƣimda, Ɵzüm mǝsiⱨ ⱪilƣan padixaⱨni tiklidim».
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
«Mǝn [ǝrxtiki] pǝrmanni jakarlaymǝnki, Pǝrwǝrdigar manga: — «Sǝn Mening oƣlum; Ɵzüm seni bügünki kündǝ tuƣuldurdum;
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Mǝndin sora, Mǝn sanga miras boluxⱪa ǝllǝrni, Tǝǝlluⱪung boluxⱪa yǝr yüzini qǝt-qǝtlirigiqǝ berimǝn;
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
Sǝn tɵmür tayaⱪ bilǝn ularni bitqit ⱪiliwetisǝn; Sapal qinini kukum-talⱪan ⱪilƣandǝk, sǝn ularni parǝ-parǝ ⱪiliwetisǝn» — dedi».
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Əmdi, ⱨǝy padixaⱨlar, ǝⱪildar bolunglar! Jaⱨandiki soraⱪqilar sawaⱪ elinglar;
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Pǝrwǝrdigardin ⱪorⱪux bilǝn uning hizmitidǝ bolunglar; Titrǝk iqidǝ huxallininglar!
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Oƣulning ƣǝzipining ⱪozƣalmasliⱪi üqün, Uni sɵyünglar; Qünki uning ƣǝzipi sǝlla ⱪaynisa, Yolunglardila ⱨalak bolisilǝr; Uningƣa tayanƣanlar nǝⱪǝdǝr bǝhtliktur!

< Psaltaren 2 >