Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Adɛn nti na amanaman no hyehyɛ bɔne ho na nnipa no bɔ pɔw hunu yi?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Asase so ahemfo sɔre gyina na sodifo ka wɔn ho bɔ mu tia Awurade ne Nea Wɔasra no no.

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Wɔka se, “Momma yemmubu wɔn nkɔnsɔnkɔnsɔn na yɛntow wɔn mpokyerɛ ngu.”

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Nea ɔte agua so wɔ ɔsoro no serew; Awurade di wɔn ho fɛw.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Afei ɔka wɔn anim wɔ nʼabufuw mu, hunahuna wɔn wɔ nʼabufuwhyew mu, ka se,

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

“Masi me Hene wɔ Sion, me bepɔw kronkron no so.”

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Mɛpae mu aka Awurade ahyɛde: Ɔka kyerɛɛ me se, “Woyɛ me Ba; nnɛ mayɛ wʼAgya.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Bisa me, na mede amanaman nyinaa bɛyɛ wʼagyapade, asase ano nyinaa bɛyɛ wo de.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Wode dade ahempema bedi wɔn so; na woabobɔ wɔn sɛ ɔnwemfo ahina.”

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Enti mo ahemfo, munsua nyansa; monkae kɔkɔbɔ yi, mo asase sodifo.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Momfa osuro nsom Awurade na monsɛpɛw mo ho ahopopo mu.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Mumfew Ɔba no ano, na ne bo amfuw na mo akwan de mo bɛkɔ ɔsɛe mu, efisɛ nʼabufuwhyew tumi sɔre mpofirim. Nhyira ne wɔn a woguan toa no nyinaa.