Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

"Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss."

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

"Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg."

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: "Du är min son, jag har i dag fött dig.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem."

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.