Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Por qué se enfurecen las naciones, ¿y los pueblos traman una cosa vana?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Los reyes de la tierra toman posición, y los gobernantes se aconsejan entre sí, contra Yahvé y contra su Ungido, diciendo,

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

“Rompamos sus vínculos, y arrojar sus cuerdas de nosotros”.

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

El que está sentado en los cielos se reirá. El Señor se burlará de ellos.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Entonces les hablará en su ira, y aterrorizarlos en su ira:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

“Pero he puesto a mi Rey en mi santo monte de Sión”.

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Voy a contar el decreto: Yahvé me dijo: “Tú eres mi hijo. Hoy me he convertido en tu padre.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Pídeme y te daré las naciones como herencia, los confines de la tierra para su posesión.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Los romperás con una vara de hierro. Los harás pedazos como una vasija de alfarero”.

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Ahora, pues, sed sabios, reyes. Instrúyanse, jueces de la tierra.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Sirve a Yahvé con temor, y se regocija con el temblor.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Dad un homenaje sincero al Hijo, no sea que se enfade y perezcáis en el camino, porque su ira pronto se encenderá. Dichosos los que se refugian en él.