Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Por que as nações se rebelam, e os povos planejam em vão?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Os reis da terra se levantam, e os governantes tomam conselhos reunidos contra o SENHOR, e contra seu Ungido, [dizendo]:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Rompamos as correntes deles, e lancemos fora de nós as cordas deles.

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Aquele que está sentado nos céus rirá; o Senhor zombará deles.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Então ele lhes falará em sua ira; em seu furor ele os assombrará, [dizendo]:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

E eu ungi a meu Rei sobre Sião, o monte de minha santidade.

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

E eu declararei o decreto do SENHOR: Ele me disse: Tu és meu Filho; eu hoje te gerei.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Pede-me, e eu te darei as nações [por] herança, e [por] tua propriedade os confins da terra.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Com cetro de ferro tu as quebrarás; como vaso de oleiro tu as despedaçarás;

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Portanto agora, reis, sede prudentes; vós, juízes da terra, deixai serdes instruídos.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Servi ao SENHOR com temor; e alegrai-vos com tremor.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Beijai ao Filho, para que ele não se ire, e pereçais [no] caminho; porque em breve a ira dele se acenderá. Bem-aventurados [são] todos os que nele confiam.