< Psaltaren 2 >

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
Porque se amotinam as gentes, e os povos imaginam a vaidade?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
Os reis da terra se levantam, e os principes consultam juntamente contra o Senhor e contra o seu ungido, dizendo:
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
Rompamos as suas ataduras, e sacudamos de nós as suas cordas.
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
Aquelle que habita nos céus se rirá: o Senhor zombará d'elles.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Então lhes fallará na sua ira, e no seu furor os turbará.
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
Eu porém ungi o meu Rei sobre o meu sancto monte de Sião.
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
Recitarei o decreto: o Senhor me disse: Tu és meu Filho, eu hoje te gerei.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Pede-me, e eu te darei as nações por herança, e os fins da terra por tua possessão.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
Tu os esmigalharás com uma vara de ferro; tu os despedaçarás como a um vaso de oleiro.
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Agora pois, ó reis, sêde prudentes; deixae-vos instruir, juizes da terra.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Servi ao Senhor com temor, e alegrae-vos com tremor.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Beijae ao Filho, para que se não ire, e pereçaes no caminho, quando em breve se accender a sua ira: bemaventurados todos aquelles que n'elle confiam.

< Psaltaren 2 >