Psaltaren 2
1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
DA me men liki kan lingaringarki, o da me wei kan lamelam eki me mal akan?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
Nanmarki en sappa kan kin kangudi o saupeidi kan kapukapung pena, en kaokaoe dodok en Ieowa o Sapwilim a me keidier.
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
Kitail en kawela ara men saliedi o kase sang kitail ara sal akan!
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
A me kotikot nanlang, kotin kiparamateki, o Kaun o kotin mamale kin irail.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Eu ran a pan kotin kapung ong ir ni a ongiong; o ni a ongiong lapalap a pan kotin kamasak irail.
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
A ngai kasapwilada ai Nanmarki pon dol en Sion saraui.
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
A ngai pan padaki wei duen aude pan kapung en Ieowa! A kotin masani ong ia er: Koe nai Ol, ran wet I kaipwi uk adar!
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Poeki re i, I ap pan ki ong uk, en sosoki men liki kan, o en aneki imwin sappa kan.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
Koe pan kawe irail ekidi sokon mata, o kamor irail pasang rasong dal akan.
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Ari, komail nanmarki kan en dukidi, o komail saunkapung en sappa kan en lolekongala!
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Papang Ieowa ni lan o pereperen ni masak!
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Metik sapwilim a Ol, pwe a der ongiong, o komail ap lokidokila pon al o, pwe a ongiong kak madang tapida. A meid pai ir karos, me liki i.
