Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Ino ty fidabasida’ o kilakila ondatio, naho ty fikililia’ ondatio raha tsy vente’e.

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Mijohañe o mpanjaka’ ty tane toio, naho mitrao-kinia o mpifeheo hiatreatre am’ Iehovà naho i Noriza’ey, manao ty hoe:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Antao handrafadrafatse o talirandra’ iareoo, le hahimpan-tika o rohi’ iareoo.

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Miankahake i mpiambesatse an-dindiñey; mitsikìke iareo t’i Talè.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Fa ho trevohe’e an-keloke, vaho hampinevenevere’e am-pifombo’e:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

Toe izaho ty nañoriñe ty Mpanjakako e Tsiône ao amy vohiko miavakey.

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Sokireko ho lily: hoe t’Iehovà amako: Anako irehe, anindroany ty nampiareñako azo.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Mihalalia amako le hampandovaeko Azo o fifeheañeo, naho ho fanaña’o o olon-taneo.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Ho pozahe’o am-bodam-by; Hampijeñajeñahe’e hoe siniharam-panao valàñe-tane.

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Aa le mahihira ry mpanjakao; Mimetea oke ry mpizaka’ ty tane toio.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Toroño am-pañeveñañe t’Iehovà, vaho mirebeha am-pineveneverañe;

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Ondroho i Anakey tsy mone hiviñera’e, vaho hihomak’ an-dalañe ey nahareo; fa mete hisolebatse aniany ty fifombo’e. Hene haha ze mitsolok’ ama’e.