Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

어찌하여 열방이 분노하며 민족들이 허사를 경영하는고

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

세상의 군왕들이 나서며 관원들이 서로 꾀하여 여호와와 그 기름 받은 자를 대적하며

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

우리가 그 맨 것을 끊고 그 결박을 벗어 버리자 하도다

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

하늘에 계신 자가 웃으심이여 주께서 저희를 비웃으시리로다

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

그 때에 분을 발하며 진노하사 저희를 놀래어 이르시기를

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

내가 나의 왕을 내 거룩한 산 시온에 세웠다 하시리로다

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

내가 영을 전하노라 여호와께서 내게 이르시되 너는 내 아들이라 오늘날 내가 너를 낳았도다

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

내게 구하라 내가 열방을 유업으로 주리니 네 소유가 땅 끝까지 이르리로다

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

네가 철장으로 저희를 깨뜨림이여 질그릇 같이 부수리라 하시도다

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

그런즉 군왕들아 너희는 지혜를 얻으며 세상의 관원들아 교훈을 받을지어다

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

여호와를 경외함으로 섬기고 떨며 즐거워할지어다

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

그 아들에게 입맞추라 그렇지 아니하면 진노하심으로 너희가 길에서 망하리니 그 진노가 급하심이라 여호와를 의지하는 자는 다 복이 있도다