Psaltaren 2
1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
Perché tumultuano le nazioni, e meditano i popoli cose vane?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
I re della terra si ritrovano e i principi si consigliano assieme contro l’Eterno e contro il suo Unto, dicendo:
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
Rompiamo i loro legami e gettiamo via da noi le loro funi.
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
Colui che siede ne’ cieli ne riderà; il Signore si befferà di loro.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Allora parlerà loro nella sua ira, e nel suo furore li renderà smarriti:
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
Eppure, dirà, io ho stabilito il mio re sopra Sion, monte della mia santità.
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
Io spiegherò il decreto: L’Eterno mi disse: Tu sei il mio figliuolo, oggi io t’ho generato.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Chiedimi, io ti darò le nazioni per tua eredità e le estremità della terra per tuo possesso.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
Tu le fiaccherai con uno scettro di ferro; tu le spezzerai come un vaso di vasellaio.
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Ora dunque, o re, siate savi; lasciatevi correggere, o giudici della terra.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Servite l’Eterno con timore, e gioite con tremore.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Rendete omaggio al figlio, che talora l’Eterno non si adiri e voi non periate nella vostra via, perché d’un tratto l’ira sua può divampare. Beati tutti quelli che confidano in lui!
