Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Why have nations assembled tumultuously? And peoples meditate vanity?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Kings of the earth station themselves, and princes have been united together, against YHWH, and against His Messiah:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

“Let us draw off Their cords, And cast Their thick bands from us.”

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

He who is sitting in the heavens laughs, The Lord mocks at them.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Then He speaks to them in His anger, and in His wrath He troubles them:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

“And I have anointed My King, On Zion—My holy hill.”

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

I declare concerning a statute: YHWH said to me, “You [are] My Son, today I have brought You forth.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Ask of Me and I give nations [as] Your inheritance, And the ends of the earth [for] Your possession.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

You rule them with a scepter of iron, You crush them as a vessel of a potter.”

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

And now, O kings, act wisely, Be instructed, O judges of earth,

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Serve YHWH with fear, And rejoice with trembling.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Kiss the Chosen One [[or Son]], lest He is angry, And you perish [from] the way, When His anger burns but a little, O the blessedness of all trusting in Him!