Psaltaren 2
1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
Why are the nations plotting rebellion? The peoples devise schemes, but they're pointless.
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
The kings of the world prepare to attack, and the rulers conspire together against the Lord and his anointed one, saying,
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
“Let's break the chains and throw away the cords that bind us.”
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
But the one who sits enthroned in heaven laughs. The Lord mocks them.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
He will thunder at them, and terrify them in his fury, saying,
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
“It is I who placed my king on Zion, my holy mountain.”
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
“I will proclaim the Lord's decree,” says the king. “He told me, ‘You are my son. Today I have become your father.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Ask me, and I will give you the nations as your possessions—the whole earth will belong to you.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
You will break them with a rod of iron, smashing them like pottery.’”
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
So then you kings, be wise! Be warned, you rulers of the world!
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Serve the Lord in reverence, celebrate with trembling!
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Submit to his son so that he will not become angry and you die suddenly. His anger flares up quickly, but how happy are all those who go to him for protection.
