Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Why do the nations rage and the peoples plot in vain?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

The kings of the earth take their stand and the rulers gather together, against the LORD and against His Anointed One:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

“Let us break Their chains and cast away Their cords.”

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

The One enthroned in heaven laughs; the Lord taunts them.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Then He rebukes them in His anger, and terrifies them in His fury:

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

“I have installed My King on Zion, upon My holy mountain.”

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

I will proclaim the decree spoken to Me by the LORD: “You are My Son; today I have become Your Father.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Ask Me, and I will make the nations Your inheritance, the ends of the earth Your possession.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

You will break them with an iron scepter; You will shatter them like pottery.”

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Therefore be wise, O kings; be admonished, O judges of the earth.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Serve the LORD with fear, and rejoice with trembling.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Kiss the Son, lest He be angry and you perish in your rebellion, when His wrath ignites in an instant. Blessed are all who take refuge in Him.