Psaltaren 2

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

SA jafa na manlalalo y nasion sija, ya y taotao sija manmanjaso y banida?

2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Manotojgue y ray sija gui tano, ya y prinsipe sija manafaesen entalo sija contra si Jeova, yan contra y pinalaeña, ilegñija:

3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Nita yulang y guinideña, ya nasuja guiya jita y godeña.

4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Ya y sumasaga gui langet uchumachaleg: ya y Señot jamofefea sija.

5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Ayo nae cumuentos yan sija yan y linalaloña: ya y binibuña ninafañatsaga sija.

6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

Lao guajo japolo y rayjo gui jilo Sion, gui santos na egsojo.

7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Guajo bae jusangan y tinagojo: si Jeova ilegña nu guajo: Lajijo jao; ya guajo julilis jao pago na jaane.

8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Gagaoyo ya guajo junaejao ni y nasion sija pot y erensiamo ya y uttimon patte y tano, uiyomo.

9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Ya unyulang sija ni y baran lulog; taegüije y bason y yero unyogyog sija.

10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Ya pago, tingo, O ray sija: resibe finanagüe, jamyo man jues gui tano.

11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Setbe si Jeova ni y minaañao, yan fanmagof ni minayengyong.

12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Chico y laje, no sea ulalálalo, ya unfanmalingo jamyo gui chalan, sa gusisija y linalaloña sinenggue. Mandichoso todos y umangoco sija guiya güiya.