< Psaltaren 2 >

1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
Ngano nga nagalungotlungot ang mga nasud, Ug ang mga katawohan nagapalandong sa butang nga kawang?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
Ang mga hari sa yuta nanagpahamutang sa ilang kaugalingon, Ug ang mga punoan nanagsabutsabut sa tingub, Batok kang Jehova ug batok sa iyang dinihog, nga nagaingon:
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
Pagabugtoon nato ang ilang mga talikala, Ug igasalibay ta gikan kanato ang ilang mga igtatakgus.
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
Siya nga nagalingkod sa kalangitan magakatawa: Ang Ginoo magahimo kanila nga yubitonon.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
Unya siya magasulti kanila diha sa iyang kaligutgut, Ug diha sa iyang kapungot siya magagubot kanila.
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
Ngani nga gibutang ko ang akong hari Ibabaw sa Sion, ang akong bungtod nga balaan.
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
Magamantala ako sa sugo: Si Jehova nag-ingon kanako: Ikaw mao ang akong anak; gianak ko ikaw niining adlawa.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
Kanako mangayo ka, ug kanimo igahatag ko ang mga nasud nga imong panulondon, Ug mapanag-iya mo ang mga kinatumyang dapit sa yuta.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
Pagadugmokon mo (sila) sa sungkod nga puthaw: Pagapulpugon mo (sila) ingon sa banga sa magkokolon.
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
Busa karon, Oh mga hari, magmaalamon kamo, Magpatudlo kamo, mga maghuhukom sa yuta.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
Sa kahadlok, umalagad kamo kang Jehova, Ug managlipay kamo uban ang pagkurog.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Humalok kamo sa anak, aron siya dili masuko, ug mangawala kamo diha sa dalan, Kay ang kapungot niya mosilaub sa dili madugay. Bulahan kadtong tanan nga modangup diha kaniya.

< Psaltaren 2 >