Psaltaren 19

1 För sångmästaren; en psalm av David.

Nebesa kazuju slavu Božiju, i djela ruku njegovijeh glasi svod nebeski.

2 Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

Dan danu dokazuje, i noæ noæi javlja.

3 den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

Nema jezika, niti ima govora, gdje se ne bi èuo glas njihov.

4 det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

Po svoj zemlji ide kazivanje njihovo i rijeèi njihove na kraj vasiljene. Suncu je postavio stan na njima;

5 De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

I ono izlazi kao ženik iz ložnice svoje, kao junak veselo teèe putem.

6 och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

Izlazak mu je nakraj neba, i hod mu do kraja njegova; i niko nije sakriven od toplote njegove.

7 Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

Zakon je Gospodnji svršen, krijepi dušu; svjedoèanstvo je Gospodnje vjerno, daje mudrost nevještome.

8 HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

Naredbe su Gospodnje pravedne, vesele srce. Zapovijest je Gospodnja svijetla, prosvjetljuje oèi.

9 HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

Strah je Gospodnji èist, ostaje dovijeka. Sudovi su njegovi istini, pravedni svikoliki.

10 HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

Bolji su od zlata i dragog kamenja, slaði od meda koji teèe iz sata.

11 De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

I slugu tvojega oni su prosvijetlili; ko ih drži ima veliku platu.

12 Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

Ko æe znati sve svoje pogrješke? Oèisti me i od tajnijeh;

13 Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

I od voljnijeh saèuvaj slugu svojega, da ne obladaju mnome. Tada æu biti svršen i èist od velikoga prijestupa.

14 Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse. Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.

Da su ti rijeèi usta mojih ugodne, i pomisao srca mojega pred tobom, Gospode, krjeposti moja i izbavitelju moj!