< Psaltaren 18 >

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Eu te amarei do coração, ó Senhor, fortaleza minha.
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
O Senhor é o meu rochedo, e o meu logar forte e o meu libertador; o meu Deus, a minha fortaleza, em quem confio, o meu escudo, a força da minha salvação, e o meu alto refugio.
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Invocarei o nome do Senhor, que é digno de louvor, e ficarei livre dos meus inimigos.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Tristezas de morte me cercaram, e torrentes de impiedade me assombraram.
5 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
Tristezas do inferno me cingiram, laços de morte me surprehenderam. (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Na angustia invoquei ao Senhor, e clamei ao meu Deus: desde o seu templo ouviu a minha voz, aos seus ouvidos chegou o meu clamor perante a sua face.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Então a terra se abalou e tremeu; e os fundamentos dos montes tambem se moveram e se abalaram, porquanto se indignou.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Do seu nariz subiu fumo, e da sua bocca saiu fogo que consumia; carvões se accenderam d'elle.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Abaixou os céus, e desceu, e a escuridão estava debaixo de seus pés.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
E montou n'um cherubim, e voou; sim, voou sobre as azas do vento.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Fez das trevas o seu logar occulto; o pavilhão que o cercava era a escuridão das aguas e as nuvens dos céus.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Ao resplandor da sua presença as nuvens se espalharam; a saraiva e as brazas de fogo.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
E o Senhor trovejou nos céus, o Altissimo levantou a sua voz; a saraiva e as brazas de fogo.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Despediu as suas settas, e os espalhou: multiplicou raios, e os perturbou.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Então foram vistas as profundezas das aguas, e foram descobertos os fundamentos do mundo; pela tua reprehensão. Senhor, ao sopro do vento dos teus narizes.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Enviou desde o alto, e me tomou: tirou-me das muitas aguas.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Livrou-me do meu inimigo forte e dos que me aborreciam, pois eram mais poderosos do que eu.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Surprehenderam-me no dia da minha calamidade; mas o Senhor foi o meu encosto.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Trouxe-me para um logar espaçoso; livrou-me, porque tinha prazer em mim.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Recompensou-me o Senhor conforme a minha justiça, retribuiu-me conforme a pureza das minhas mãos.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Porque guardei os caminhos do Senhor, e não me apartei impiamente do meu Deus.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Porque todos os seus juizos estavam diante de mim, e não rejeitei os seus estatutos.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Tambem fui sincero perante elle, e me guardei da minha iniquidade.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Portanto retribuiu-me o Senhor conforme a minha justiça, conforme a pureza de minhas mãos perante os seus olhos.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Com o benigno te mostrarás benigno; e com o homem sincero te mostrarás sincero;
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Com o puro te mostrarás puro; e com o perverso te mostrarás indomavel.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Porque tu livrarás ao povo afflicto, e abaterás os olhos altivos.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Porque tu accenderás a minha candeia; o Senhor meu Deus allumiará as minhas trevas.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Porque comtigo entrei pelo meio d'um esquadrão, com o meu Deus saltei uma muralha.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
O caminho de Deus é perfeito; a palavra do Senhor é provada: é um escudo para todos os que n'elle confiam.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Porque quem é Deus senão o Senhor? e quem é rochedo senão o nosso Deus?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Deus é o que me cinge de força e aperfeiçoa o meu caminho.
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Faz os meus pés como os das cervas, e põe-me nas minhas alturas.
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ensina as minhas mãos para a guerra, de sorte que os meus braços quebraram um arco de cobre.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Tambem me déste o escudo da tua salvação: a tua mão direita me susteve, e a tua mansidão me engrandeceu.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Alargaste os meus passos debaixo de mim, de maneira que os meus artelhos não vacillaram.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Persegui os meus inimigos, e os alcancei: não voltei senão depois de os ter consumido.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Atravessei-os, de sorte que não se poderam levantar: cairam debaixo dos meus pés.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Pois me cingiste de força para a peleja: fizeste abater debaixo de mim aquelles que contra mim se levantaram.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Déste-me tambem o pescoço dos meus inimigos para que eu podesse destruir os que me aborrecem.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Clamaram, mas não houve quem os livrasse: até ao Senhor, mas elle não lhes respondeu.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Então os esmiucei como o pó diante do vento; deitei-os fóra como a lama das ruas.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Livraste-me das contendas do povo, e me fizeste cabeça das nações; um povo que não conheci, me servirá.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Em ouvindo a minha voz, me obedecerão: os estranhos se submetterão a mim.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Os estranhos decairão, e terão medo nos seus encerramentos.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
O Senhor vive: e bemdito seja o meu rochedo, e exaltado seja o Deus da minha salvação.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
É Deus que me vinga inteiramente, e sujeita os povos debaixo de mim;
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
O que me livra de meus inimigos; --sim, tu me exaltas sobre os que se levantam contra mim, tu me livras do homem violento.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Pelo que, ó Senhor, te louvarei entre as nações, e cantarei louvores ao teu nome.
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Pois engrandece a salvação do teu rei, e usa de benignidade com o seu ungido, com David, e com a sua semente para sempre.

< Psaltaren 18 >