Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Ya Mukulu wa Bayimbi. Zabbuli ya Dawudi gye yayimbira Mukama bwe yamuwonya abalabe be ne Sawulo. Nkwagala Ayi Mukama kubanga ggwe maanyi gange.
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Mukama lwe lwazi lwange, ky’ekigo kyange ekigumu era ye mununuzi wange, ye Katonda wange era lwe lwazi lwange mwe neekweka; ye ngabo yange era ye mulokozi wange ow’amaanyi, era kye kigo kyange ekinywevu.
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Nkoowoola Mukama asaana okutenderezebwa, era amponya eri abalabe bange.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Emiguwa gy’okufa gyanneetooloola; embuyaga ez’okusaanawo zansaanikira.
Ebisiba eby’amagombe byanneetooloola; n’emitego gy’okufa ne ginjolekera. (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Mu nnaku yange nakoowoola Mukama; ne nkaabirira Katonda wange annyambe. Yawulira eddoboozi lyange ng’ali mu yeekaalu ye; omulanga gwange ne gutuuka mu matu ge.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Emisingi gy’ensi ne gikankana ne giyuuguuma; ensozi ne zinyeenyezebwa ne ziseeseetuka, kubanga yali asunguwadde.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Omukka ne gunyooka nga guva mu nnyindo ze. Omuliro ne guva mu kamwa ke, ne gukoleeza amanda ne gabuubuuka.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Yayabuluza eggulu n’akka wansi; ebire ebikutte nga biri wansi w’ebigere bye.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Yeebagala kerubi n’abuuka, n’aseeyeeyeza ku biwaawaatiro by’empewo.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Yafuula ekizikiza ekyamwetooloolanga okuba enkuufiira ey’ebire ebijjudde amazzi.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Okumasamasa okwali mu maaso ge ne kuva mu bire bye, n’okumyansa kw’eggulu n’omuzira.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Mukama yabwatuka ng’asinziira mu ggulu; oyo Ali Waggulu Ennyo yayogera; mu kamwa ke ne muvaamu omuzira n’okumyansa kw’eggulu.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Yalasa obusaale bwe n’asaasaanya abalabe; n’okumyansa okw’eggulu n’abawangula.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Ebiwonvu eby’omu nnyanja ne bibikkulwa n’emisingi gy’ensi ne gyeyerula olw’okunenya kwo Ayi Mukama n’olw’okubwatuka kw’omukka ogw’omu nnyindo zo.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Mukama yagolola omukono gwe ng’ali waggulu, n’ankwata n’annyinyulula mu mazzi amangi.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Yamponya abalabe bange ab’amaanyi, abankyawa, abo abaali bansinza amaanyi.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Bannumba nga ndi mu buzibu, naye Mukama n’annyamba.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
N’antwala mu kifo ekigazi n’amponya, kubanga yansanyukira nnyo.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Mukama ankoledde ng’obutuukirivu bwange bwe buli, ansasudde ng’ebikolwa byange ebirungi bwe biri.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Kubanga ntambulidde mu makubo ga Mukama, ne sikola kibi eri Katonda wange.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Ddala ddala amateeka ga Mukama gonna ngagondedde, era ne siva ku biragiro bye.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Sisobyanga mu maaso ge era nneekuuma obutayonoona.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Noolwekyo, Mukama ansasudde ng’obutuukirivu bwange bwe buli, era ng’ebikolwa byange ebirungi bwe biri by’alaba.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Eri omwesigwa weeraga ng’oli mwesigwa, n’eri atalina musango weeraga nga tolina musango.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Eri abalongoofu weeraga ng’oli mulongoofu, n’eri abakyamu weeraga ng’obasinza amagezi.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Owonya abawombeefu, naye abeegulumiza obakkakkanya.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Okoleezezza ettaala yange; Ayi Mukama Katonda wange, ekizikiza kyange okimulisizza.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Bwe mbeera naawe nsobola okulumba abalabe bange; nga ndi ne Katonda wange nsobola okuwalampa bbugwe.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Katonda byonna by’akola bigolokofu; Mukama ky’asuubiza akituukiriza; era bwe buddukiro bw’abo bonna abamwekwekamu.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Kale, ani Katonda, wabula Mukama? Era ani Lwazi, wabula Katonda waffe?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Oyo ye Katonda ampa amaanyi era aluŋŋamya ekkubo lyange.
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Ebigere byange abinyweza ng’eby’empeewo, n’ansobozesa okuyimirira ku ntikko z’ensozi.
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Anjigiriza okulwana entalo, ne nsobola n’okuleega omutego ogw’obusaale ogw’ekikomo.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Ompadde obulokozi bwo okuba engabo yange; era ompaniridde n’omukono gwo ogwa ddyo; weetoowazizza n’ongulumiza.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Ongaziyirizza ekkubo ebigere byange we biyita, obukongovvule bwange ne butanuuka.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Nagoba abalabe bange embiro, ne mbakwata ne sidda mabega okutuusa nga mbazikirizza.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Nababetenta ne batasobola na kugolokoka, ne mbalinnyako ebigere byange.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Ompadde amaanyi ag’okulwana; abalabe bange ne banvuunamira.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Okyusizza abalabe bange ne bankuba amabega ne badduka, ne ndyoka nsanyaawo abo bonna abankyawa.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Baalaajana naye tewaali yabawonya; ne bakaabirira Mukama, naye n’atabaddamu.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Ne mbamerengula ng’enfuufu empewo gy’efuumuula; ne mbasammula eri ng’ebisooto by’omu luguudo.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Omponyezza obulumbaganyi bw’abantu; n’onfuula omufuzi w’amawanga. Abantu be nnali simanyi ne bafuuka abaweereza bange.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Olumpulira ne baŋŋondera, bannamawanga ne bajugumira mu maaso gange.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Bannamawanga baggwaamu omutima ne bava mu bigo byabwe nga bakankana.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Mukama mulamu! Atenderezebwe, Olwazi lwange; era agulumizibwe Katonda w’obulokozi bwange.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Ye Katonda, asasula ku lwange abankola obubi era akakkanya amawanga ne ngafuga. Amponyeza abalabe bange.
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Ayi Mukama, ongulumizizza okusinga abalabe bange, n’onkuuma abakambwe ne batankwatako.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Noolwekyo, Ayi Mukama, nnaakutenderezanga mu mawanga, era nnaayimbanga nga ntendereza erinnya lyo.
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Awa kabaka obuwanguzi obw’amaanyi, amulaga ebyekisa emirembe gyonna oyo gwe yafukako amafuta, eri Dawudi n’eri ezzadde lye.
