Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Au maître chantre. Du serviteur de l'Éternel, de David, qui adressa à l'Éternel les paroles de ce cantique, lorsque l'Éternel l'eut délivré de la main de tous ses ennemis, et de la main de Saül; et il dit: Je t'aime, ô Éternel, ô source de ma force,
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Éternel, mon rocher, mon asile et mon libérateur! mon Dieu! ô mon rocher, où je vais m'abriter! mon bouclier, corne de mon salut, mon boulevard!
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Loué soit l'Éternel! me suis-je écrié, et de mes ennemis j'ai été délivré.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Les vagues de la mort m'enserraient, et les torrents de l'adversité m'épouvantaient;
les chaînes des Enfers m'enlaçaient, et j'étais pris dans les rêts de la mort. (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Dans mon angoisse j'invoquai l'Éternel, et vers mon Dieu j'élevai mes cris: de son parvis Il entendit ma voix, et mes cris arrivés devant lui vinrent à ses oreilles.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Alors la terre oscilla et trembla, et les bases des montagnes furent émues, et elles s'ébranlèrent, parce qu'il était courroucé.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Une fumée sortit de ses narines, et de sa bouche un feu dévorant; et Il fit jaillir des charbons ardents.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Et Il inclina le ciel, et Il descendit; et l'obscurité était sous ses pieds.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Et Il était monté sur le Chérubin, et volait, et Il planait sur les ailes du vent.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Il prit les ténèbres pour sa couverture, et autour de lui pour sa tente les noires vapeurs et les nuées épaisses.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
De la splendeur qui le précède, sortirent les nuages, portant la grêle et les charbons de feu.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Et l'Éternel tonna dans le ciel, et le Très-haut émit sa voix, avec la grêle et des charbons de feu.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Il lança ses flèches et Il les dissipa, et mille foudres, et Il les défit.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Et l'on vit paraître les vallées de la mer et les fondements du monde furent mis à nu au grondement de ta voix, Éternel, au souffle du vent de tes narines.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Il tendit sa main d'en haut, et me prit, et Il me retira des grandes eaux.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il me sauva de mes robustes ennemis, et de mes adversaires qui l'emportaient sur moi.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ils m'attaquaient au jour du malheur; mais l'Éternel fut un soutien pour moi.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Il me tira au large, Il me dégagea, parce qu'il m'était propice.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
L'Éternel me traita selon ma justice, et me rendit selon la pureté de mes mains.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Car je gardais les voies de l'Éternel, et n'étais point rebelle à mon Dieu.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Car j'avais toutes ses lois sous les yeux, et je ne secouais point ses commandements;
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
j'étais sans reproche envers lui, et je prenais garde de me rendre coupable.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Aussi l'Éternel me rendit selon ma justice, selon la pureté de mes mains, dont Il était témoin.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
A celui qui t'aime, tu donnes ton amour, tu te montres juste pour l'homme juste,
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
tu es pur envers celui qui est pur, et tu trahis celui qui est perfide.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Car tu es en aide au peuple qui souffre, et tu humilies les yeux hautains.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Oui, tu as fait luire ma lampe; l'Éternel, mon Dieu, éclaira mes ténèbres.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Avec toi j'affrontai des bataillons, et avec mon Dieu je franchis des murailles.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Les voies de Dieu ne sont point trompeuses, la parole de l'Éternel est sans alliage; Il est un bouclier pour quiconque le réclame.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Car qui est-ce qui est Dieu, hors l'Éternel? et qui est un rocher, sinon notre Dieu,
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
ce Dieu, qui me donna la force pour ceinture, et rendit mes voies irréprochables?
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Il assimila mes pieds à ceux de la biche, et Il m'établit sur mes hauteurs.
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Il forma mes mains au combat, et mon bras sut bander l'arc d'airain.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Tu me donnas le bouclier de ton secours, et ta droite me soutint, et ta clémence daigna m'agrandir.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Sous mes pieds tu donnas de l'espace à mes pas, et mes talons ne furent point vacillants.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Je poursuivis mes ennemis, et je les atteignis, et je ne revins pas qu'ils ne fussent détruits;
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
je les écrasai, et ils n'ont pu se relever, ils tombèrent sous mes pieds.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Tu me ceignis de force pour la bataille, et tu fis plier mes adversaires sous mes coups.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Tu me fis voir le dos de mes ennemis, et j'anéantis ceux qui me haïssaient.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ils crièrent au secours; il n'y eut point de Sauveur; ils crièrent à l'Éternel; Il ne leur répondit pas.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Je les mis en poudre, comme la poussière qui est au vent, et je les balayai comme la boue des rues.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Tu me délivras des agressions des peuples, et tu me constituas chef des nations; des peuples à moi inconnus me furent asservis;
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
sur ma renommée ils se soumirent, les enfants de l'étranger devinrent mes flatteurs,
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
les enfants de l'étranger succombèrent, et quittèrent alarmés leurs châteaux.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Vive l'Éternel, et béni soit mon rocher! qu'il soit exalté mon Dieu sauveur,
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
le Dieu qui m'accorda la vengeance, et m'assujettit les peuples!
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
M'ayant délivré de mes ennemis, tu m'as fait triompher de mes adversaires, tu m'as fait échapper à l'homme violent.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Aussi je veux te chanter parmi les peuples, Éternel, et célébrer ton nom,
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
ô toi qui accordes un grand salut à ton Roi, et fais miséricorde à ton Oint, à David, et à sa race éternellement!
