Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Au chef des chantres. Par le serviteur de l’Eternel, David, qui prononça en l’honneur du Seigneur les paroles de ce cantique, lorsque l’Eternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül. Il dit: Je t’aime, ô Eternel, qui es ma force!
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Seigneur, tu es mon rocher et ma forteresse, un libérateur pour moi; mon Dieu tutélaire en qui je m’abrite, mon bouclier, mon puissant sauveur, mon rempart!
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Gloire, m’écrié-je, à l’Eternel, et je suis délivré de mes ennemis!
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Déjà m’enveloppaient les liens de la mort, les torrents de la perdition me faisaient frémir;
j’étais enlacé dans les réseaux de la tombe, surpris dans les filets de la mort. (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Dans ma détresse, j’invoque le Seigneur, je fais appel à mon Dieu; de son sanctuaire il entend ma voix, mon cri est monté à ses oreilles.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Soudain la terre oscille et tremble, les fondements des montagnes sont ébranlés, secoués par la colère de Dieu.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Des vapeurs s’exhalent, signe de son courroux; de sa bouche sort un feu dévorant, jaillissent de brûlantes étincelles.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Il incline les cieux et descend; sous ses pieds une brume épaisse.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Porté sur les chérubins, il vole, il plane sur les ailes du vent.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Des ténèbres il se fait une mystérieuse retraite, il s’enveloppe, comme d’un pavillon, des eaux obscures, d’opaques nuages.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
De l’éclat qui l’entoure s’élancent ses nuées, la grêle et des flammes ardentes.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Il tonne dans les cieux, l’Eternel, le Dieu suprême fait entendre sa voix, la grêle et les flammes ardentes.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Il décoche ses flèches et il les disperse, il lance des éclairs et les frappe de stupeur.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Le lit des fleuves s’est découvert, les fondements de la terre ont été mis à nu, à ta voix impérieuse, ô Eternel, au souffle du vent de ta colère.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Il étend d’en haut sa main, me saisit, me retire du sein des grandes eaux;
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
il me délivre de mon puissant ennemi, de mes adversaires trop forts pour moi.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ils étaient à l’affût de mes malheurs, mais l’Eternel a été mon appui.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Il m’a mis au large, m’a sauvé parce qu’il m’aime.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Le Seigneur me traite selon ma droiture, il récompense la pureté de mes mains.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
C’Est que je suis fidèle aux voies du Seigneur, jamais je n’ai trahi mon Dieu.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Toutes ses lois me sont présentes, ses statuts, je ne m’en écarte point.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Attaché à lui sans réserve, je me suis tenu en garde contre mes fautes.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Oui, le Seigneur m’a rémunéré selon ma droiture, selon la pureté de mes mains, dont ses yeux sont témoins.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Tu te montres aimant pour qui t’aime, loyal envers l’homme loyal,
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
sincère avec les cœurs purs, mais artificieux avec les pervers!
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Oui, tu viens en aide à un peuple humilié, et tu abaisses les yeux hautains.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Oui, tu fais briller ma lumière! L’Eternel, mon Dieu, illumine mes ténèbres.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Soutenu par lui, j’attaque un bataillon; grâce à mon Dieu, j’escalade un rempart.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Dieu puissant! parfaite est sa voie; la parole du Seigneur est infaillible, il est le bouclier de quiconque espère en lui.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Qui est Dieu, hormis l’Eternel? Qui un rocher tutélaire, si ce n’est notre Dieu?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Ce Dieu me ceint de force, et me fait suivre une voie parfaite.
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Il rend mes pieds agiles comme ceux des biches, et m’installe sur mes hauteurs.
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Il instruit mes mains aux combats, mes bras à manier l’arc d’airain.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Tu me prêtes le bouclier de ton secours, ta droite est mon appui, ta bienveillance fait ma supériorité.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Tu donnes de l’aisance à mes pas, et empêches mes talons de chanceler.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Je poursuis mes ennemis, je les atteins; point de relâche que je ne les aie détruits.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je les abats, ils ne pourront plus se relever, ils gisent désormais à mes pieds.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
C’Est toi qui m’as armé de vaillance pour la guerre, qui fais plier sous moi mes agresseurs;
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
mes ennemis, tu les fais fuir devant moi, et mes adversaires, j’en fais justice.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ils s’adressent, à bout de ressources, à l’Eternel…: point de réponse!
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Je les écrase comme la poussière qu’emporte le vent, comme la fange des rues, je les pulvérise.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Tu me fais triompher des factions du peuple, tu me places à la tête des nations; des peuplades inconnues deviennent mes tributaires.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Au seul bruit de mon nom, ils se soumettent à moi, les fils d’un sol étranger me rendent hommage.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Les fils de l’étranger perdent courage, ils tremblent au fond de leurs retraites.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Vivant est le Seigneur, et béni mon rocher! Glorifié le Dieu qui me protège!
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
O Dieu, c’est toi qui me procures vengeance, qui fais tomber des peuples à mes pieds;
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
qui m’arraches à mes ennemis, me fais triompher de mes agresseurs, et échapper aux hommes de violence.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Je te rends donc grâce, Seigneur, à la face des peuples, et je chante ta gloire,
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
ô toi qui assures de grandes victoires à ton roi, qui combles de bienfaits ton oint David et sa postérité à jamais!
