Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Au maître de chant. Psaume du serviteur de Yahweh, de David, qui adressa à Yahweh les paroles de ce cantique, au jour où Yahweh l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül. Il dit: Je t’aime, Yahweh, ma force!
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Yahweh mon rocher, ma forteresse, mon libérateur, mon Dieu, mon roc où je trouve un asile, mon bouclier, la corne de mon salut, ma citadelle!
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
J’invoquai celui qui est digne de louange, Yahweh, et je fus délivré de mes ennemis.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Les liens de la mort m’environnaient, les torrents de Bélial m’épouvantaient,
les liens du schéol m’enlaçaient, les filets de la mort étaient tombés devant moi. (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Dans ma détresse, j’invoquai Yahweh, et je criai vers mon Dieu; de son temple il entendit ma voix, et mon cri devant lui parvint à ses oreilles.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
La terre fut ébranlée et trembla, les fondements des montagnes s’agitèrent, et ils furent ébranlés, parce qu’il était courroucé;
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
une fumée montait de ses narines, et un feu dévorant sortait de sa bouche; il en jaillissait des charbons embrasés.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
il abaissa les cieux, et descendit; une sombre nuée était sous ses pieds.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Il monta sur un Chérubin, et il volait; il planait sur les ailes du vent.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Il fit des ténèbres sa retraite, sa tente autour de lui c’étaient des eaux obscures et de sombres nuages.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
De l’éclat qui le précédait s’élancèrent ses nuées, portant la grêle et les charbons ardents.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Yahweh tonna dans les cieux, le Très-Haut fit retentir sa voix: grêle et charbons ardents!
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Il lança ses flèches et les dispersa; il multiplia ses foudres et il les confondit.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Alors le lit des eaux apparut, les fondements de la terre furent mis à nu, à ta menace, Yahweh, au souffle du vent de tes narines.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Il étendit sa main d’en haut et me saisit, il me retira des grandes eaux.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il me délivra de mon ennemi puissant, de ceux qui me haïssaient, alors qu’ils étaient plus forts que moi.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ils m’avaient surpris au jour de mon malheur; mais Yahweh fut mon appui.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Il m’a mis au large, il m’a sauvé, parce qu’il s’est complu en moi.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Yahweh m’a récompensé selon ma justice, il m’a rendu selon la pureté de mes mains.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Car j’ai gardé les voies de Yahweh, et je n’ai pas péché, pour m’éloigner de mon Dieu.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Tous ses jugements étaient devant moi, et je n’ai pas rejeté loin de moi ses lois.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
J’étais sans reproche envers lui, et je me tenais en garde contre mon iniquité.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Yahweh m’a rendu selon ma justice, selon la pureté de mes mains devant ses yeux.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Avec celui qui est bon tu te montres bon, avec l’homme droit tu te montres droit;
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
avec celui qui est pur tu te montres pur, et avec le fourbe tu agis perfidement.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Car tu sauves le peuple humilié, et tu abaisses les regards hautains.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Oui, tu fais briller mon flambeau; Yahweh, mon Dieu, éclaire mes ténèbres.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Avec toi je me précipite sur les bataillons armés; avec mon Dieu je franchis les murailles.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Dieu!... Ses voies sont parfaites; la parole de Yahweh est éprouvée, il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Car qui est Dieu, si ce n’est Yahweh, et qui est un rocher, si ce n’est notre Dieu?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Le Dieu qui me ceint de force, qui rend ma voie parfaite;
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
qui rend mes pieds semblables à ceux des biches, et me fait tenir debout sur mes hauteurs;
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
qui forme mes mains au combat, et mes bras tendent l’arc d’airain.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Tu m’as donné le bouclier de ton salut, et ta droite me soutient, et ta douceur me fait grandir.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Tu élargis mon pas au-dessous de moi, et mes pieds ne chancellent point.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Je poursuis mes ennemis et je les atteins; je ne reviens pas sans les avoir anéantis.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je les brise, et ils ne se relèvent pas; Ils tombent sous mes pieds.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Tu me ceins de force pour le combat, tu fais plier sous moi mes adversaires.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Mes ennemis!... tu leur fais tourner le dos devant moi, et j’extermine ceux qui me haïssent.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ils crient, et personne pour les sauver! Ils crient vers Yahweh, et il ne leur répond pas!
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Je les broie comme la poussière livrée au vent, je les balaie comme la boue des rues.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Tu me délivres des révoltes du peuple, tu me mets à la tête des nations; Des peuples que je ne connaissais pas me sont asservis.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Dès qu’ils ont entendu, ils m’obéissent; les fils de l’étranger me flattent.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Les fils de l’étranger sont défaillants, ils sortent tremblants de leurs forteresses.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Vive Yahweh et béni soit mon rocher! Que le Dieu de mon salut soit exalté;
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Dieu qui m’accorde des vengeances, qui me soumet les peuples,
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
qui me délivre de mes ennemis! Oui, tu m’élèves au-dessus de mes adversaires, tu me sauves de l’homme de violence.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
C’est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Yahweh; je chanterai à la gloire de ton nom:
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Il accorde de glorieuses délivrances à son roi, il fait miséricorde à son oint, à David et à sa postérité pour toujours.
