Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
I love thee, O LORD, my strength!
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Jehovah is my rock, my fortress, and my deliverer; My God, my strength, in whom I trust; My shield, my strong defence, and my high tower.
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
I called upon the LORD, who is worthy to be praised, And was delivered from my enemies.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
The snares of death encompassed me; The floods of destruction filled me with dismay;
The snares of the underworld surrounded me, And the nets of death seized upon me. (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
In my distress I called upon the LORD, And cried unto my God; He heard my voice from his palace, And my cry came before him into his ears.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Then the earth quaked and trembled; The foundations of the mountains rocked and were shaken, Because his wrath was kindled.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
A smoke went up from his nostrils, And fire from his mouth devoured; Burning coals shot forth from him.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
He bowed the heavens, and came down; And darkness was under his feet;
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
And he rode upon a cherub, and did fly; Yea, he did fly upon the wings of the wind.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
And he made darkness his covering; His pavilion round about him was dark waters and thick clouds of the skies.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
At the brightness before him, his thick clouds passed away; Then came hailstones and coals of fire.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
The LORD also thundered from heaven, And the Most High uttered his voice, Amid hailstones and coals of fire.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
He sent forth his arrows, and scattered them; Continual lightnings, and discomfited them.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Then the channels of the deep were seen, And the foundations of the earth were laid bare At thy rebuke, O LORD! At the blast of the breath of thy nostrils.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
He stretched forth his hand from above; he took me, And drew me out of deep waters.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
He delivered me from my strong enemy; From my adversaries, who were too powerful for me.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
They fell upon me in the day of my calamity; But the LORD was my stay.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
He brought me forth into a large place; He delivered me, because he delighted in me.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
The LORD hath rewarded me according to my righteous; According to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
For I have kept the ways of the LORD, And have not wickedly departed from my God.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
For all his laws were in my sight; I did not put away his statutes from me.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
I was upright before him, And kept myself from iniquity.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Therefore hath the LORD rewarded me according to my righteousness, According to the cleanness of my hands before his eyes.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
To the merciful thou showest thyself merciful; To the upright thou showest thyself upright;
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
To the pure thou showest thyself pure, And to the perverse thou showest thyself perverse.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
For thou savest the afflicted people, But the haughty countenance thou bringest down.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Thou causest my lamp to shine; Jehovah, my God, enlighteneth my darkness.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
For through thee I have broken through troops; Through my God I have leaped over walls.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
The ways of God are just and true; His word is pure, tried in the fire; He is a shield to all who put their trust in him.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Who, then, is God, save Jehovah? And who is a rock, save our God?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
It is God that girded me with strength, And made my way plain.
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
He made my feet like the hind's, And set me in my high places;
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
He taught my hands to war, So that my arm bent the bow of brass.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Thou gavest me the shield of thy protection; Thy right hand held me up, And thy goodness made me great.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Thou didst make a wide path for my steps, So that my feet did not stumble.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
I pursued my enemies and overtook them, And turned not back till I had destroyed them.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
I smote them, so that they could not rise; They fell under my feet.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Thou didst gird me with strength for the battle; Thou didst cast down my adversaries under me.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Thou didst cause my enemies to turn their backs, So that I destroyed them that hated me.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
They cried, but there was none to help; To Jehovah, but he answered them not.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
I beat them small, like dust before the wind; I cast them out as the dirt of the streets.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Thou hast delivered me from the assaults of the nations; Thou hast made me the head of the kingdoms. Nations whom I knew not serve me;
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
They who have only heard of me obey me; Yea, men of a strange land submit themselves to me;
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Men of a strange land fade away, like a leaf, And come trembling from their strongholds.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Jehovah is the living God; blessed be my rock; Exalted be the God of my salvation!
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
It is God who hath given me vengeance, And subdued the nations under me;
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
He delivered me from my enemies; Yea, thou hast lifted me up above my adversaries; Thou hast saved me from the violent man!
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Therefore I will give thanks to thee, O LORD! among the nations, And sing praises to thy name.
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Great deliverance giveth he to his king, And showeth mercy to his anointed, —To David and to his posterity for ever.
