Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Učitelju zbora. Od Jahvina sluge Davida koji Jahvi ispjeva ovu pjesmu u onaj dan kad ga Jahve oslobodi iz ruku neprijatelja Ljubim te, Jahve, kreposti moja!
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Jahve, hridino moja, utvrdo moja spase moj; Bože moj, pećino moja kojoj se utječem, štite moj, snago spasenja moga, tvrđavo moja!
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Zazvat ću Jahvu, hvale predostojna, i od dušmana bit ću izbavljen.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Valovi smrti okružiše mene, prestraviše me bujice pogubne.
Užad Podzemlja sputiše me, smrtonosne zamke padoše na me: (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
u nevolji zazvah Jahvu i Bogu svome zavapih. Iz svog Hrama zov mi začu, i vapaj moj mu do ušiju doprije.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
I zemlja se potrese i uzdrhta, uzdrmaše se temelji gora, pokrenuše se, jer On gnjevom planu.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Iz nosnica mu dim se diže, iz usta mu oganj liznu, ugljevlje živo od njega plamsa.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
On nagnu nebesa i siđe, pod nogama oblaci mu mračni.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Na keruba stade i poletje; na krilima vjetra zaplovi.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Ogrnu se mrakom kao koprenom, prekri se tamnim vodama i oblacima tmastim,
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
od blijeska pred licem njegovim užga se ugljevlje plameno.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Jahve s neba zagrmje, Svevišnjega glas se ori.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Odape strijele i dušmane rasu, izbaci munje i na zemlju ih obori.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Morska se dna pokazaše, i temelji svijeta postaše goli od strašne prijetnje Jahvine, od olujna daha gnjeva njegova.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
On pruži s neba ruku i mene prihvati, iz silnih voda on me izbavi.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Od protivnika moćnog mene oslobodi, od dušmana mojih jačih od mene.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Navališe na me u dan zlosretni, ali me Jahve zaštiti,
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
na polje prostrano izvede me, spasi me jer sam mu mio.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Po pravednosti mojoj Jahve mi uzvrati, po čistoći ruku mojih on me nagradi,
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
jer čuvah putove Jahvine, od Boga se svoga ne udaljih.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Odredbe njegove sve su mi pred očima, zapovijedi njegove nisam odbacio,
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
do srži odan njemu sam bio, čuvam se grijeha svakoga.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Jahve mi po pravdi mojoj vrati, čistoću ruku mojih vidje.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
S prijateljem ti si prijatelj, poštenu poštenjem uzvraćaš.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
S čovjekom čistim ti si čist, a lukavca izigravaš,
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
jer narodu poniženu spasenje donosiš, a ponižavaš oči ohole.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Jahve, ti moju svjetiljku užižeš, Bože, tminu moju obasjavaš:
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
s tobom udaram na čete dušmanske, s Bogom svojim preskačem zidine.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Savršeni su puti Gospodnji, i riječ je Božja ognjem kušana. On, samo on, štit je svima koji se k njemu utječu.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Jer tko je Bog osim Jahve? Tko li je hridina osim Boga našega?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Taj Bog me snagom opasuje, stere mi put besprijekoran,
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
noge mi dade brze k'o u košute i postavi me na visine čvrste,
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
ruke mi za borbu uvježba i mišice da luk mjedeni napinju.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Daješ mi štit svoj koji spasava, tvoja me desnica drži, tvoja me brižljivost uzvisi.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Pouzdanje daješ mom koraku, i noge mi više ne posrću.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Pognah svoje dušmane i dostigoh, i ne vratih se dok ih ne uništih.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Obaram ih, ne mogu se dići, padaju, pod nogama mi leže.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Ti me opasa snagom za borbu, a protivnike moje meni podloži.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Ti dušmane moje u bijeg natjera, i rasprših one koji su me mrzili.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Vapiju u pomoć - nikog da pomogne; vapiju Jahvi - ne odaziva se.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Smrvih ih kao prah na vjetru, zgazih ih k'o blato na putu.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Ti me izbavi od bune u mom narodu, postavi me glavarom pogana, puk koji ne poznavah služi mi.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Svaki moj šapat pokorno on sluša, sinovi tuđinci meni laskaju;
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
sinovi tuđinski gube srčanost, izlaze dršćuć' iz svojih utvrda.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
Živio Jahve! Blagoslovljena hridina moja! Neka se uzvisi Bog, spasenje moje!
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Bog koji mi daje osvetu i narode meni pokorava.
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Od dušmana me mojih izbavljaš i nad protivnike me moje izdižeš, ti mene od čovjeka silnika spasavaš.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Zato te slavim, Jahve, među pucima i psalam pjevam tvome Imenu:
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
umnožio si pobjede kralju svojemu, pomazaniku svome milost si iskazao, Davidu i potomstvu njegovu navijeke.
