Psaltaren 18
1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Aka mawt ham, A thunkha boeih kah kut neh Saul kut lamkah a BOEIPA loh a huul khohnin vaengah hekah laa lung he BOEIPA taengah aka thui David, BOEIPA sal kah Te dongah, “Kai kah ka thadueng, BOEIPA nang te kan haidam,” a ti.
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
BOEIPA tah ka thaelpang, ka rhalvong neh kai aka hlawt, ka Pathen, ka lungpang la om. Amah dongah ka ying tih ka photling, daemnah molsom, neh ka imsang la om.
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Thang then ham aka koih BOEIPA te ka khue vaengah ka thunkha rhoek kut lamkah ka daem.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Dueknah rhuihet loh kai n'yen tih aka muen soklong loh kai n'let sak.
Saelkhui kah rhuihet loh kai m'ven tih dueknah hlaeh loh kai m'mah. (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Ka kho a bing vaengah BOEIPA te ka khue tih ka Pathen taengah ka pang. A bawkim lamloh ka ol a yaak tih ka pang ol loh amah hmai neh a hna khuila a pha.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Te vaengah diklai tuen tih hinghuen. Amah taengah a sai dongah tlang yung rhoek khaw tlai uh tih tuen uh.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
A hnarhong lamkah hmaikhu thoeng tih a ka lamkah hmai loh a laeh vaengah hmai-alh khaw tak.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Te phoeiah vaan te a koiloep tih a suntlak vaengah yinnah tah a kho hmui la pawk.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Cherub dongah ngol bal tih a ding vaengah khohli phae soah ding hang.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Khohmuep te a kaepvai kah a hlipyingnah la, khomong khomai kah tamyin tui te a dungtlungim la a khueh.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
Amah hmai kah a aa te a khomai khui lamkah rhael neh hmai alh la coe.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Te phoeiah BOEIPA tah vaan lamkah loh ha kawk tih Khohni loh a ol a huel vaengah rhael neh hmai alh la thoeng.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
A thaltang a kah tih amih te a taek a yaak. Rhaek neh a daeh tih amih te a khawkkhek.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Na thintoek kah na hiil yilh neh BOEIPA nang kah tluungnah dongah sokca kah tui phoe tih lunglai khaw a yung hoep.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
A sang lamloh yueng uh tih tui dueng khui kah kai he n'tuuk tih n'doek.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Kai ham tah tlung uh coeng dae ka thunkha hlangtlung taeng lamkah neh ka lunguet taeng lamloh kai n'huul.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ka rhainah khohnin ah amih loh kai m'mah uh cakhaw kai ham tukcawt longkhawn la BOEIPA om.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Tedae ka khuiah a naep dongah kai he a hoengpoeknah la n'thak tih kai n'pumcum sak.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Ka duengnah bangla BOEIPA loh kai n'thuung tih ka kut kah cimcaihnah vanbangla kai taengah ha mael.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
BOEIPA kah longpuei ka ngaithuen tih ka Pathen taeng lamkah ka poehlip van pawh.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Te dongah a laitloeknah boeih te kamah hmai ah ka khueh tih a khosing te kamah taeng lamkah ka phaelh pawh.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
Amah hmaiah cuemthuek la ka om tih kamah kathaesainah lamloh khaw ka cue uh.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Te dongah ka duengnah neh amah mikhmuh ah ka kut kah cimcaihnah vanbangla kai taengah BOEIPA loh n'thuung coeng.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Hingcim taengah uepom la na om tih, cuemthuek hlang taengah na cungkuem coeng.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Aka meet uh taengah na meet uh tih voeldak te tah na hnueih.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Namah loh pilnam mangdaeng te na khang tih mikhmuh kah aka pomsang rhoek khaw na kunyun sak.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
Ka BOEIPA Pathen namah loh ka hmaithoi nan tok tih ka hmaisuep khaw a tue.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Namah neh caem ka poeng tih ka Pathen nen tah pangbueng khaw ka poe thai.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
Pathen tah a longpuei khangmai tih BOEIPA tah olthui a cimcaih dongah anih khuiah aka ying boeih ham tah photling la a om pah.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
BOEIPA phoeiah Pathen te unim? Mamih kah Pathen phoeiah tah unim lungpang bal?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Pathen loh kai he khuehtawn m'vah sak tih, ka longpuei khangmai la a khueh.
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Ka kho he sayuk bangla han saii tih, ka hmuensang ah kai m'pai sak.
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Ka kut he caemtloek ham a cang tih, ka ban loh rhohum lii khaw a phuk thai.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Namah kah khangnah photling te kai taengah nan paek tih, na bantang kut loh kai n'duel. Te dongah na kodonah neh kai nan rhoeng sak.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Ka kungdak kah ka kholaeh khaw na aeh dongah ka kho paloe pawh.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Ka thunkha rhoek te ka hloem tih amih te ka kae phoeiah amih ka khah hlanah ka balkhong moenih.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Amih te ka phop daengah ni thoo uh thai pawt tih ka kho tangah a bakop uh.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Caemtloek ham khaw kai he thadueng nan vah sak tih kai aka tlai thil rhoek te kamah hmuila na koisu.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Te dongah ka thunkha rhoek kah a rhawn te kai taengah na duen sak tih ka lunguet te ka biit.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
BOEIPA taengah pang uh coeng dae khang voel pawt tih amih te doo voel pawh.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Te dongah amih te khohli hman kah laipi bangla ka neet tih long kah tangnong bangla ka hawk.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Pilnam kah tuituknah khui lamkah kai nan hlawt. Namtom kah a lu la kai nan khueh ming pawt pilnam loh kai taengah tho a thueng.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Ka ol te a hna dongah olthang la a yaak uh vaengah kholong ca rhoek loh kai taengah mai a tum uh.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Kholong ca rhoek loh tahah uh tih amamih vongtung khui lamkah samoe uh.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
BOEIPA he hingnah la a om dongah ka lungpang tah a yoethen pai tih ka daemnah Pathen tah pomsang pai saeh.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Pathen loh kai hamla tawnlohnah a paek dongah kai dangah ni pilnam a voek.
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Ka thunkha rhoek taeng lamkah kai nan hlawt, kai aka tlai thil soah kai nan pomsang bal. Hlang kah kuthlahnah lamkah kai nan huul.
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
Te dongah BOEIPA nang te namtom taengah kan uem vetih na ming te ka tingtoeng ni.
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
A manghai kah khangnah tah len khaw len pai. Te dongah ni sitlohnah he a koelh taengah khaw, David neh a tiingan taengah khaw kumhal duela a saii pah.
