Psaltaren 17

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

Oração de Davi: Ouve, SENHOR, a [minha] justiça; presta atenção ao meu choro, dá ouvidos à minha oração de lábios que não enganam.

2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

De diante de teu rosto saia o meu julgamento; teus olhos observarão o que é justo.

3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

Tu [já] provaste o meu coração, tu [me] visitaste de noite; tu me investigaste, [e] nada achaste; decidi [que] minha boca não transgredirá.

4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

Quanto às obras dos homens, conforme a palavra de teus lábios eu me guardei dos caminhos do violento;

5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

Guiando meu andar em teus caminhos, para que meus passos não tropecem.

6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

Eu clamo a ti, ó Deus, porque tu me respondes; inclina teus ouvidos a mim, escuta a minha palavra.

7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

Revela maravilhosamente tuas misericórdias, tu salvas aos que confiam [em ti] com tua mão direita daqueles se se levantam contra [ti].

8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

Guarda-me como a pupila do olho; esconde-me debaixo da sombra de tuas asas,

9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

De diante dos perversos que me oprimem; dos meus mortais inimigos que me cercam.

10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

Eles se enchem de gordura; com sua boca falam arrogantemente.

11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

Agora eles têm nos cercado em nossos passos; eles fixam seus olhos para [nos] derrubar ao chão.

12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

Semelhantes ao leão, que deseja nos despedaçar, e ao leãozinho, que fica em esconderijos.

13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

Levanta-te, SENHOR, confronta-o, derruba-o; livra minha alma d [as mãos] do perverso com tua espada.

14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

Dos homens com tua mão, SENHOR, dos homens que são do mundo, cuja parte está n [esta] vida, cujo ventre enches de teu secreto [tesouro]; os filhos se fartam, e deixam sua sobra para suas crianças.

15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

[Mas] eu olharei para teu rosto em justiça; serei satisfeito de tua semelhança, quando eu despertar.