< Psaltaren 17 >

1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
Prière de David. Éternel, écoute la justice, prête l'oreille à ma plainte, entends, quand je te prie d'une bouche sans feinte!
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
Que ma cause paraisse devant toi: tes yeux discernent la droiture.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
Sonde mon cœur, visite-moi la nuit; éprouve-moi, tu ne trouveras rien; ma pensée ne va pas plus loin que ma parole.
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
En face des œuvres des hommes, aidé de ta parole, j'évitai les sentiers des pervers.
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
Maintiens mes pas dans tes ornières, afin que mes pieds ne bronchent pas!
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
Je t'invoque, car tu m'exauceras, ô Dieu! penche vers moi ton oreille, écoute mon discours!
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Signale ta bonté, toi qui de ta droite, sauves le fidèle de ceux qui l'assaillent!
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Garde-moi, comme la prunelle chère à ton œil, et me cache à l'ombre de tes ailes,
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
contre les impies qui m'attaquent, contre les mortels ennemis qui m'enveloppent.
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
Ils ont fermé leur cœur endurci, et ils tiennent de leur bouche des propos altiers.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
A tous nos pas maintenant ils nous assiègent, de leurs yeux ils visent à nous terrasser;
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
pareils au lion avide d'une proie, au jeune lion tapi en embuscade.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Lève-toi, Éternel, préviens-les, terrasse-les! Sauve-moi par ton épée des méchants,
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
par ta main, Éternel, des hommes, des hommes de ce monde! Ils ont leur lot dans la vie, et tu remplis leur sein de trésors: leurs fils s'en rassasient, et laissent leur superflu à leurs enfants.
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
Mais pour moi, la justice me fera voir ta face, et, à mon réveil, je me rassasierai de ton image.

< Psaltaren 17 >