Psaltaren 17
1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.
A Prayer of David. Hear the right, O LORD, attend to my cry, give ear to my prayer, [that goeth] not out of feigned lips.
2 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.
Let my sentence come forth from thy presence; let thy eyes behold the things that are equal.
3 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.
Thou hast proved my heart; thou hast visited [me] in the night; thou hast tried me, [and] shalt find nothing; I have purposed [that] my mouth shall not transgress.
4 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.
Concerning the works of men, by the word of thy lips I have kept [me from] the paths of the destroyer.
5 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.
Uphold my goings in thy paths, [that] my footsteps slip not.
6 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
I have called upon thee, for thou wilt hear me, O God: incline thy ear to me, [and hear] my speech.
7 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
Show thy wonderful loving-kindness, O thou that savest by thy right hand them who put their trust [in thee] from those that rise up [against them].
8 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga
Keep me as the apple of the eye, hide me under the shade of thy wings.
9 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
From the wicked that oppress me, [from] my deadly enemies, [who] encompass me,
10 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
They are inclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.
11 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
They have now compassed us in our steps: they have set their eyes bowing down to the earth;
12 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.
Like as a lion [that] is greedy of his prey, and as it were a young lion lurking in secret places.
13 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,
Arise, O LORD disappoint him, cast him down: deliver my soul from the wicked, [who is] thy sword:
14 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.
From men [who are] thy hand, O LORD, from men of the world, [who have] their portion in [this] life, and whose belly thou fillest with thy hid [treasure]: they are full of children, and leave the rest of their [substance] to their babes.
15 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
As for me, I shall behold thy face in righteousness: I shall be satisfied, when I awake, with thy likeness.
