Psaltaren 16
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
Odlična pesem Davidova. Reši me, Bog mogočni; ker k tebi pribegam:
2 Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
Gospodu govoriš: Gospod si moj, blaga mojega ne bodeš hranil pri sebi:
3 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
Svetim, ki so v deželi in veličastnim ga podeliš; na katerih je vse razveseljevanje moje.
4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
Njim množijo bolečine kateri drugemu delé; daroval ne bodem njih krvavih daritev, ne jemal njih imen na ustne svoje.
5 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
Gospod je delež pristave moje in mojega ljudstva; ti vzdržuješ osodo mojo.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
Mérne vrvi so mi pale v preprijetnih krajih; tudi posestvo je sprelepo, katero me je doletelo.
7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
Blagoslavljal bodem Gospoda, kateri mi je dal sovèt; tudi ponoči me podučujejo obisti moje.
8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
Predočujem si Gospoda neprestano; ker je na desnici moji, ne omahnem.
9 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
Zatorej se veseli srce moje in raduje se slava moja; tudi meso moje prebiva brez skrbi.
10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
Ker duše moje ne bodeš pustil v grobu, ne pripustil ljubljencu svojemu, da vidi trohnobo. (Sheol h7585)
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Naznanjaš mi življenja stezo; najslajših radosti obilost pred obličjem tvojim, na desnici tvoji vekomaj.
