Psaltaren 16
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
Inno di Davide. Preservami, o Dio, perché io confido in te.
2 Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
Io ho detto all’Eterno: Tu sei il mio Signore; io non ho bene all’infuori di te;
3 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
e quanto ai santi che sono in terra essi sono la gente onorata in cui ripongo tutta la mia affezione.
4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
I dolori di quelli che corron dietro ad altri dii saran moltiplicati; io non offrirò le loro libazioni di sangue, né le mie labbra proferiranno i loro nomi.
5 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
L’Eterno è la parte della mia eredità e il mio calice; tu mantieni quel che m’è toccato in sorte.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
La sorte è caduta per me in luoghi dilettevoli; una bella eredità mi e pur toccata!
7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
Io benedirò l’Eterno che mi consiglia; anche la notte le mie reni mi ammaestrano.
8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
Io ho sempre posto l’Eterno davanti agli occhi miei; poich’egli è alla mia destra, io non sarò punto smosso.
9 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
Perciò il mio cuore si rallegra e l’anima mia festeggia; anche la mia carne dimorerà al sicuro;
10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
poiché tu non abbandonerai l’anima mia in poter della morte, ne permetterai che il tuo santo vegga la fossa. (Sheol h7585)
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Tu mi mostrerai il sentiero della vita; vi son gioie a sazietà nella tua presenza; vi son diletti alla tua destra in eterno.
