Psaltaren 16
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
`Of the meke and symple, the salm of Dauid. Lord, kepe thou me, for Y haue hopid in thee;
2 Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
Y seide to the Lord, Thou art my God, for thou hast no nede of my goodis.
3 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
To the seyntis that ben in the lond of hym; he made wondurful alle my willis in hem.
4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
The sikenessis of hem ben multiplied; aftirward thei hastiden. I schal not gadire togidere the conuenticulis, `ethir litle couentis, of hem of bloodis; and Y schal not be myndeful of her names bi my lippis.
5 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
The Lord is part of myn eritage, and of my passion; thou art, that schalt restore myn eritage to me.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
Coordis felden to me in ful clere thingis; for myn eritage is ful cleer to me.
7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
I schal blesse the Lord, that yaf vndurstondyng to me; ferthermore and my reynes blameden me `til to nyyt.
8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
I purueide euere the Lord in my siyt; for he is on the riythalf to me, that Y be not moued.
9 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
For this thing myn herte was glad, and my tunge ioyede fulli; ferthermore and my fleisch schal reste in hope.
10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
For thou schalt not forsake my soule in helle; nether thou schalt yyue thin hooli to se corrupcioun. (Sheol h7585)
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Thou hast maad knowun to me the weies of lijf; thou schalt fille me of gladnesse with thi cheer; delityngis ben in thi riythalf `til in to the ende.
