Psaltaren 16
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
The inscription of a title to David himself. Preserve me, O Lord, for I have put trust in thee.
2 Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
I have said to the Lord, thou art my God, for thou hast no need of my goods.
3 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
To the saints, who are in his land, he hath made wonderful all my desires in them.
4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
Their infirmities were multiplied: afterwards they made haste. I will not gather together their meetings for blood offerings: nor will I be mindful of their names by my lips.
5 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
The Lord is the portion of my inheritance and of my cup: it is thou that wilt restore my inheritance to me.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
The lines are fallen unto me in goodly places: for my inheritance is goodly to me.
7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
I will bless the Lord, who hath given me understanding: moreover my reins also have corrected me even till night.
8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
I set the Lord always in my sight: for he is at my right hand, that I be not moved.
9 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
Therefore my heart hath been glad, and my tongue hath rejoiced: moreover my flesh also shall rest in hope.
10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
Because thou wilt not leave my soul in hell; nor wilt then give thy holy one to see corruption. (Sheol h7585)
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
Thou hast made known to me the ways of life, thou shalt fill me with joy with thy countenance: at thy right hand are delights even to the end.
