Psaltaren 16
1 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.
The inscription of a title: of David himself. Preserve me, O Lord, because I have hoped in you.
2 Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;
I have said to the Lord: “You are my God, so you have no need of my goodness.”
3 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»
As for the saints, who are in his land: he has made all my desires wonderful in them.
4 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.
Their infirmities have been multiplied; after this, they acted more quickly. I will not gather for their convocations of blood, nor will I remember their names with my lips.
5 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.
The Lord is the portion of my inheritance and my cup. It is you who will restore my inheritance to me.
6 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.
The lots have fallen upon me with clarity. And, indeed, my inheritance has been very clear to me.
7 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.
I will bless the Lord, who has bestowed understanding upon me. Moreover, my temperament has also corrected me, even through the night.
8 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.
I have made provision for the Lord always in my sight. For he is at my right hand, so that I may not be disturbed.
9 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.
Because of this, my heart has been joyful, and my tongue has exulted. Moreover, even my body will rest in hope.
10 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven. (Sheol h7585)
For you will not abandon my soul to Hell, nor will you allow your holy one to see corruption. (Sheol h7585)
11 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.
You have made known to me the ways of life; you will fill me with joy by your countenance. At your right hand are delights, even to the end.
