< Psaltaren 147 >

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Hemdusana! Yahni medhiyilenglar! Berheq, bundaq qilish shérindur; Xudayimizni küylenglar! Medhiye oqush insan’gha yarishidu.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Perwerdigar Yérusalémni bina qilmaqta; Israilning sürgün qilin’ghanlirini U yighip kélidu;
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
U köngli sunuqlarni dawalaydu; Ularning yarilirini tangidu.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
U yultuzlarning sanini sanaydu; Ularning hemmisige bir-birlep isim qoyidu.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Ulughdur Rebbimiz, zor qudretliktur; Uning chüshinishi cheksizdur.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Perwerdigar yawash möminlerni yölep kötüridu; Rezillerni yergiche töwen qilidu.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Perwerdigargha teshekkürler bilen naxsha éytinglar; Küylerni chiltargha tengshep éytinglar!
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
U asmanni bulutlar bilen qaplitidu, Zémin’gha yamghurni békitidu, Taghlarda ot-chöplerni östüridu;
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Mallargha ozuq, Tagh qaghisining chüjiliri zarlighanda, ulargha ozuq béridu;
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
At küchidin U zoq almaydu; Ademning chebdes putlirini xursenlik dep bilmeydu;
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Perwerdigar belki Özidin eyminidighanlarni, Özining özgermes muhebbitige ümid baghlighanlarni xursenlik dep bilidu.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Perwerdigarni maxtanglar, i Yérusalém; Xudayingni medhiyile, i Zion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Chünki U derwaziliringning taqaqlirini mehkem qilidu; Séningde turuwatqan perzentliringge bext-beriket berdi.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
U chet-chégraliringda aram-tinchliq yürgüzidu, Séni bughdayning ésili bilen qanaetlendüridu.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
U Öz emr-bésharetlirini yer yüzige ewetidu; Uning söz-kalami intayin téz yügüridu.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
U aq qarni yungdek béridu, Qirawni küllerdek tarqitidu.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Uning muzini nan uwaqliridek qilip parchiliwétidu; Uning soghuqi aldida kim turalisun?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
U sözini ewetip, ularni éritidu; Uning shamilini chiqirip, sularni aqquzidu.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
U Öz söz-kalamini Yaqupqa, Belgilimilirini hem hökümlirini Israilgha ayan qilidu;
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
U bashqa héchbir elge mundaq muamile qilmighandur; Uning hökümlirini bolsa, ular bilip baqqan emes. Hemdusana!

< Psaltaren 147 >