Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Monkamfo Awurade. Ɛyɛ sɛ wɔto ayɛyie dwom ma yɛn Onyankopɔn, ɛyɛ fɛ na ɛfata sɛ wɔkamfo no!
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Awurade kyekyere Yerusalem; Ɔboaboa Israel nnommumfoɔ ano.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Ɔsa wɔn a wɔn akoma abotoɔ yadeɛ na ɔkyekyere wɔn akuro.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Ɔnim nsoromma no dodoɔ na ɔde obiara din frɛ no.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Yɛn Awurade so, na ne tumi yɛ kɛseɛ; yɛrente nʼase nwie.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Awurade wowa ahobrɛasefoɔ na ɔtoto amumuyɛfoɔ hwe fam.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Monto aseda nnwom mma Awurade. Momfa sankuo nto dwom mma yɛn Onyankopɔn.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Ɔde omununkum kata ɔsoro ani; ɔde osutɔ ma asase ma ɛserɛ nyini wɔ nkokoɔ so.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Ɔma anantwie aduane na sɛ anene mma su a, ɔma wɔn aduane.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Ɛnyɛ ɔpɔnkɔ ahoɔden na nʼani sɔ na ɛnyɛ onipa ahoɔden nso.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Na mmom, Awurade ani sɔ nnipa a wɔsuro no, wɔn a wɔde wɔn ho to nʼadɔeɛ a ɛnsa da no so no.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Momma Awurade so, Ao Yerusalem; kamfo wo Onyankopɔn, Ao Sion,
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
ɔma wʼapono akyi adaban yɛ den na ɔhyira wo nkurɔfoɔ a wɔte wo mu.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Ɔma wʼahyeɛ so dwo na ɔde ayuo amapa ma wo.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Ɔsoma nʼahyɛdeɛ kɔ asase so; nʼasɛm tu mmirika ntɛm so.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Ɔtrɛ sukyerɛmma mu sɛ odwan ho nwi, na ɔpete obosuo nsukyeneeɛ sɛ nsõ.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Ɔtoto asukɔtweaa gu fam sɛ mmosea. Hwan na ɔbɛtumi agyina nʼawɔ denden no ano?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Ɔsoma nʼasɛm no ma ɛnane no; ɔhwanyane ne mframa, na nsuo tene.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Wada nʼasɛm adi akyerɛ Yakob, ne mmara ne ɔhyɛ nsɛm akyerɛ Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Ɔnyɛɛ yei mmaa aman foforɔ biara; wɔnnim ne mmara. Monkamfo Awurade!
