Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.