Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Louvae ao Senhor, porque é bom cantar louvores ao nosso Deus, porque é agradavel; decoroso é o louvor.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

O Senhor edifica a Jerusalem, congrega os dispersos de Israel.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Sara os quebrantados de coração, e lhes ata as suas feridas.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Conta o numero das estrellas, chama-as a todas pelos seus nomes.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Grande é o nosso Senhor, e de grande poder; o seu entendimento é infinito.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

O Senhor eleva os humildes, e abate os impios até á terra.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Cantae ao Senhor em acção de graça; cantae louvores ao nosso Deus sobre a harpa.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Elle é o que cobre o céu de nuvens, o que prepara a chuva para a terra, e o que faz produzir herva sobre os montes.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

O que dá aos animaes o seu sustento, e aos filhos dos corvos, quando clamam.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Não se deleita na força do cavallo, nem se compraz nas pernas do varão.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

O Senhor se agrada dos que o temem e dos que esperam na sua misericordia.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Louva, ó Jerusalem, ao Senhor; louva, ó Sião, ao teu Deus.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Porque fortaleceu os ferrolhos das tuas portas; abençôa aos teus filhos dentro de ti.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Elle é o que põe em paz os teus termos, e da flôr da farinha te farta.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

O que envia o seu mandamento á terra, a sua palavra corre velozmente.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

O que dá a neve como lã, esparge a geada como cinza.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

O que lança o seu gelo em pedaços; quem pode resistir ao seu frio?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Manda a sua palavra, e os faz derreter; faz soprar o vento, e correm as aguas.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Mostra a sua palavra a Jacob, os seus estatutos e os seus juizos a Israel.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Não fez assim a nenhuma outra nação; e, emquanto aos seus juizos, não os conhecem. Louvae ao Senhor.