Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

KAPINA Ieowa! Pwe meid kajampwal, en kapina atial Kot; pwe mak eta en kauleki kaul en kapin.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Ieowa kin kotin kauada Ierujalem, o a kin kapokon pena me jalonala ren men Ijrael.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

A kotin kamauiala me lol olar akan, o kotin kitim pena ar olar akan.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

A kin kotin wadok pena uju kan, o kin kida ad arail karoj.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Atail Kaun me lapalap o meid manaman, o jota me kak dedeki duen a erpit.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Ieowa kin kotin kamanada me luet akan, ap jikendi me doo jan Kot akan nan pwel.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Komail kakaul on Ieowa, en wia pwin pajan o danke o kapina atail Kot ian arp.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Me kin kotin pena kila lan tapok kan, o kotin kamoredi katau on jappa; me kotin kawojada ra pon dol akan.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Me kin kotiki on man akan kan ar, rape pulepul akan, me kin likwir on i.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

A jota kin kotin kupura kelail en oj o, de na en ol amen.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Ieowa kin kotin kupura, me majak i, me kin kaporoporeki a kalanan.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Ierujalem, kapina Ieowa! Jion, kapina om Kot!

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Pwe i me kin kotin katenetenedi jal mata en om wanim akan, o kotin kapaiada noum jeri ko, me mimi lole.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

A kin kotiki on irair en jap om muei mau, o kin kotin kamana kin uk korn kajampwalia.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

A kin kotin kadardi on jappa a majan akan, a kujoned kin lokok jili madan.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

A kin kotikidi jno dueta koten o kamoredi poik dueta paj.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

A kin kotin kajedi akel: IJ me kak injenemau ni a kapou?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

A kin majani, ap pan pei pajan, a kin kotin kadar wei an, ap kin pwilewei.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

A kotin kajanjale on Iakop a majan o on Ijrael a kujoned o pun.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

A jota kin kotin wia due on eu wei, i me re jota kin aja ki a pun. Aleluia!