Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Whakamoemititia a Ihowa; he pai hoki te himene ki to tatou Atua: ahuareka rawa, ataahua tonu te whakamoemiti.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Ko Ihowa hei hanga i Hiruharama: mana hoki nga whati o Iharaira e kohikohi.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Ko ia hei rongoa i te hunga ngakau maru: mana e takai o ratou wahi mamae.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

E taua ana e ia nga whetu, te maha: e huaina ana hoki e ia o ratou ingoa katoa.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

He nui to tatou Ariki, he nui hoki tona kaha: e kore e taea tona matauranga te whakaaro.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Ko Ihowa te kaitautoko mo te hunga mahaki: ka turakina e ia te hunga kino ki te whenua.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Waiata, whakawhetai ki a Ihowa: himene i runga i te hapa ki to tatou Atua:

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Ko ia nei te kaiuwhi i te rangi ki nga kapua, te kaihanga i te ua mo te whenua: e whakatupu ana ia i te tarutaru ki runga ki nga maunga.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

E homai ana e ia he kai ma te kirehe: ma nga pi raweni hoki ina tangi.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

E kore ia e ahuareka ki te kaha o te hoiho: e kore ia e manako ki nga waewae o te tangata.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

E manako ana a Ihowa ki te hunga e wehi ana i a ia, ki te hunga e tumanako ana ki tona aroha.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Whakamoemititia a Ihowa, e Hiruharama: whakamoemititia tou Atua, e Hiona.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Nana nei hoki i whakakaha nga tutaki o ou tatau: manaakitia ana e ia au tamariki i roto i a koe.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Nana ano i mau ai te rongo i roto i ou rohe: nana koe i makona ai i te witi pai rawa.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

E tukua ana e ia tana kupu ki te whenua: tere rawa te rere o tana kupu.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

E homai ana e ia te hukarere ano he huruhuru hipi: e whakatitaritaria ana te haupapa ano he pungarehu.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Maka mai ana e ia tana hauhunga ano he maramara: ko wai e tu i mua i tana matao?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

E tukua ana e ia tana kupu, a whakarewaina ana aua mea: ka meinga tana hau kia pupuhi, rere ana nga wai.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

E whakakitea ana e ia tana kupu ki a Hakopa; ana tikanga, me ana whakaritenga ki a Iharaira.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Kahore i pera tana hanga ki tetahi iwi; kihai ano ana whakaritenga i mohiotia e ratou. whakamoemititia a Ihowa.