Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Alleluia. Laudate Dominum quoniam bonus est psalmus: Deo nostro sit iucunda, decoraque laudatio.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Aedificans Ierusalem Dominus: dispersiones Israelis congregabit.
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
Qui sanat contritos corde: et alligat contritiones eorum.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
Qui numerat multitudinem stellarum: et omnibus eis nomina vocat.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Magnus Dominus noster, et magna virtus eius: et sapientiae eius non est numerus.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Suscipiens mansuetos Dominus: humilians autem peccatores usque ad terram.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Praecinite Domino in confessione: psallite Deo nostro in cithara.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Qui operit caelum nubibus: et parat terrae pluviam. Qui producit in montibus foenum: et herbam servituti hominum.
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
Qui dat iumentis escam ipsorum: et pullis corvorum invocantibus eum.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Non in fortitudine equi voluntatem habebit: nec in tibiis viri beneplacitum erit ei.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Beneplacitum est Domino super timentes eum: et in eis, qui sperant super misericordia eius.
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Alleluia. Lauda Ierusalem Dominum: lauda Deum tuum Sion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Quoniam confortavit seras portarum tuarum: benedixit filiis tuis in te.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Qui posuit fines tuos pacem: et adipe frumenti satiat te.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Qui emittit eloquium suum terrae: velociter currit sermo eius.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Qui dat nivem sicut lanam: nebulam sicut cinerem spargit,
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Mittit crystallum suam sicut buccellas: ante faciem frigoris eius quis sustinebit?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Emittet verbum suum, et liquefaciet ea: flabit spiritus eius, et fluent aquae.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Qui annunciat verbum suum Iacob: iustitias, et iudicia sua Israel.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Non fecit taliter omni nationi: et iudicia sua non manifestavit eis. Alleluia.
