Psaltaren 147
1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
Alleluja. [Laudate Dominum, quoniam bonus est psalmus; Deo nostro sit jucunda, decoraque laudatio.
2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
Ædificans Jerusalem Dominus, dispersiones Israëlis congregabit:
3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
qui sanat contritos corde, et alligat contritiones eorum;
4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
qui numerat multitudinem stellarum, et omnibus eis nomina vocat.
5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
Magnus Dominus noster, et magna virtus ejus, et sapientiæ ejus non est numerus.
6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
Suscipiens mansuetos Dominus; humilians autem peccatores usque ad terram.
7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
Præcinite Domino in confessione; psallite Deo nostro in cithara.
8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
Qui operit cælum nubibus, et parat terræ pluviam; qui producit in montibus fœnum, et herbam servituti hominum;
9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
qui dat jumentis escam ipsorum, et pullis corvorum invocantibus eum.
10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
Non in fortitudine equi voluntatem habebit, nec in tibiis viri beneplacitum erit ei.
11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
Beneplacitum est Domino super timentes eum, et in eis qui sperant super misericordia ejus.]
12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
Alleluja. [Lauda, Jerusalem, Dominum; lauda Deum tuum, Sion.
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
Quoniam confortavit seras portarum tuarum; benedixit filiis tuis in te.
14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
Qui posuit fines tuos pacem, et adipe frumenti satiat te.
15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
Qui emittit eloquium suum terræ: velociter currit sermo ejus.
16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
Qui dat nivem sicut lanam; nebulam sicut cinerem spargit.
17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
Mittit crystallum suam sicut buccellas: ante faciem frigoris ejus quis sustinebit?
18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
Emittet verbum suum, et liquefaciet ea; flabit spiritus ejus, et fluent aquæ.
19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
Qui annuntiat verbum suum Jacob, justitias et judicia sua Israël.
20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
Non fecit taliter omni nationi, et judicia sua non manifestavit eis. Alleluja.]
