Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

LODATE il Signore; Perciocchè egli [è] cosa buona e dilettevole di salmeggiar l'Iddio nostro; La lode [è] decevole.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Il Signore è quel ch'edifica Gerusalemme; Egli raccoglierà i dispersi d'Israele.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

[Egli è quel] che guarisce quelli che hanno il cuor rotto, E fascia le lor doglie;

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Che conta il numero delle stelle; Che le chiama tutte per li nomi [loro].

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Il nostro Signore [è] grande, e di gran forza; La sua intelligenza [è] infinita.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Il Signore solleva i mansueti; Ed abbatte gli empi fino a terra.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Cantate al Signore con lode; Salmeggiate colla cetera all'Iddio nostro;

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Il qual copre il cielo di nuvole, Ed apparecchia la pioggia alla terra, [E] fa che i monti producono l'erba.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Che dà la sua pastura al bestiame. A' figli de' corvi, che gridano.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Egli non si compiace nella forza del cavallo; Egli non gradisce le gambe dell'uomo.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Il Signore gradisce quelli che lo temono, Quelli che sperano nella sua benignità.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Gerusalemme, celebra il Signore; Sion, loda il tuo Dio.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Perciocchè egli rinforza le sbarre delle tue porte; Egli benedice i tuoi figliuoli in mezzo di te.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

[Egli è quel] che mantiene il tuo paese in pace; Che ti sazia di grascia di frumento;

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Che manda il suo dire in terra; [E] la sua parola corre velocissimamente;

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Che manda la neve a guisa di lana; Che sparge la brina a guisa di cenere;

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Che getta il suo ghiaccio come [per] pezzi; [E] chi potrà durar davanti al suo freddo?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Egli manda la sua parola, e fa struggere quelle cose; Egli fa soffiare il suo vento, [è] le acque corrono.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Egli annunzia le sue parole a Giacobbe; I suoi statuti e le sue leggi ad Israele.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Egli non ha fatto così a tutte le genti; Ed esse non conoscono le [sue] leggi. Alleluia.