Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Yabi Ubangiji. Yana da kyau a rera yabai ga Allahnmu, abu mai daɗi ne daidai ne kuma a yabe shi!

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

Ubangiji ya gina Urushalima; ya tattara kamammu na Isra’ilan da aka kai bauta.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Ya warkar da masu raunanar zuciya ya ɗaɗɗaura miyakunsu.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Ya lissafta yawan taurari ya kuma kira kowannensu da suna.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Shugabanmu mai girma ne mai iko duka; ganewarsa ba shi da iyaka.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

Ubangiji yana kula da masu sauƙinkai yakan yar da mugaye a ƙasa.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Rera wa Ubangiji waƙar godiya; ku kada garaya ga Allahnmu.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Ya rufe sararin sama da gizagizai; yana tanada wa duniya ruwan sama yana kuma sa ciyawa tă yi girma a kan tuddai.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Yakan tanada wa shanu abinci da kuma saboda’ya’yan hankaki sa’ad da suka yi kira.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

Jin daɗinsa ba ya a ƙarfin doki, balle farin cikinsa yă kasance a ƙafafun mutum;

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

Ubangiji yakan yi farin ciki a waɗanda suke tsoronsa, waɗanda suke sa zuciya a ƙaunarsa marar ƙarewa.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Ki ɗaukaka Ubangiji, ya Urushalima; ki yabi Allahnki, ya Sihiyona.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

Gama yana ƙarfafa ƙyamaren ƙofofinki yana kuma albarkace mutanenki a cikinki.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Yana ba da salama ga iyakokinki yana kuma ƙosar da ke da alkama mafi kyau.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Yana ba da umarninsa ga duniya; maganarsa tana tafiya da sauri.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Yana shimfiɗa ƙanƙara kamar ulu yă kuma watsar da hazo kamar toka.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

Yana zuba ƙanƙara kamar ƙananan duwatsu. Wa zai iya jure wa sanyin da ya aiko?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

Yakan aiki maganarsa ta kuwa narkar da su; yakan tā da iskarsa, ruwaye kuwa su gudu.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Ya bayyana maganarsa ga Yaƙub, dokokinsa da ƙa’idodinsa ga Isra’ila.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

Bai yi wannan ga wata al’umma ba; ba su san dokokinsa ba. Yabi Ubangiji.